Vid nyårsafton mellan 2005 och 2006 bestämde sig Katrineholmssonen Niklas Karlsson och kompisen Krister Lindström att de skulle börja springa. Det gick sådär. Niklas blev ganska snart skadad och fick stanna hemma medan Krister gav sig ut och tränade. För en vanlig dödlig kanske inte nästa steg är helt naturligt, men för programmeraren Niklas var det inte så långt till att konstruera ett system där kompisen kunde knappa in sin träningsdagbok.
– Jag ville hålla koll på hur han tränade när jag själv inte kunde vara med och efterhand ville några av våra grannar haka på, berättar Niklas.
I början fanns det ingen plan på att göra något mer av det hela. Det fanns bara en enda funktion och inga planer på att göra en publik sajt av det hela.
– Vi fick någon ny medlem i veckan men det gick snabbt. Redan i mars samma år bestämde vi oss för att göra sajten publik och när kartfunktionen utvecklats, den som ger möjlighet att mäta sina träningsrundor, tog det fart, fortsätter Niklas.
De två kompisarna hade hamnat rätt i tiden. Tekniken blev lättillgänglig, motionstrenden tog fart och plötsligt kunde de arbeta med sitt intresse.
– Vi brukar skämta om att vi är några av det tiotal som kan leva på löpning i Sverige, fast vi är så dåliga. Men egentligen så lever jag ju först och främst på att jag är programmerare.
Intresset för träning och jobbet med jogg.se och de andra sajterna i den Niklas kallar "Svettig-familjen" har gått hand i hand. Han hade inte varit en så bra löpare som han blivit utan arbetet och han hade knappast kunnat lyckas med sajterna om han inte gillat träningen.
– Det är en ynnest att få jobba med sitt intresse och driva det framåt. Det är väldigt svårt att veta var gränsen går mellan arbete och fritid och i mitt fall är det enbart positivt. När jag har en löpartävling inbokad på helgen är det en del av jobbet att delta i den.
Träningen genomsyrar även arbetsdagarna på kontoret i Alingsås. Förutom Krister är det numera två till som arbetar heltid med att driva sajterna.
– Vi som arbetar med det här är väldigt nördiga när det gäller träning. Vi kan exempelvis ha ett springande möte. Att ta en runda tillsammans i stället för att ha mötet runt fikabordet med kaffe och bulle.
– Man blir friare i sinnet, väldigt många bra idéer har kläckts då. Vid ett mötesbord har alla sina positioner, men det finns inte där i stunden. Sedan är det svårt att anteckna, men det är jag dålig på i allmänhet också.
Niklas inser att de är lyckligt lottade. Dels att de jobbar på kontor som i sig ger en större möjlighet att sticka iväg och ta en lunchjogg jämfört med många andra yrkesgrupper. Dels det faktum att deras arbetsplats lever och andas träning. Men ibland går det till överdrift.
– Vi testade en idé om en intervallstege med alla sprintdistanser; 400 meter, 800 meter och så vidare, men det slutade med att vi brände ut oss och inte fick något gjort på eftermiddagen.
När han är inne i en tyngre träningsperiod springer han till och från arbetet. Enkel väg handlar det om 15 kilometer.
– Att morgonjogga är ofta bra för att kunna göra en bra arbetsdag men då kanske man ska springa 5–7 kilometer. Arbetsmässigt är det inte bra med 15 kilometer. Vi brukar prata om det ironiska i att man ska bli pigg av att träna på morgonen då.
Niklas berättar att han har stor respekt för de som har ett vanligt jobb, familj hemma och ändå klarar att syssla med hans egen favoritgren ultramaraton, som minst sagt är tidskrävande.
– Ingen av oss jobbar 40-timmarsveckor. Det är mycket arbete för att få sajterna att gå runt, men det är skillnad att kunna sticka ut och springa en timme på förmiddagen och sedan sitta och programmera i soffan när barnen har lagt sig, jämfört med att sticka ut klockan tio på kvällen med pannlampa.