Erik Skoglund har mött bättre boxare än Ryno Liebenberg och mera namnkunniga än Timy Shala. Men när Nyköpingsboxaren tog sin 25:e och 26:e raka seger som proffsboxare så blev det på två olika sätt. Det var matcher som stack ut rätt rejält.
Redan när jag träffade Ryno Liebenberg på Arlanda förstod jag att han inte skulle ge sig utan ett smärre krig i ringen när proffsboxningen återvände till klassiska Hovet. Det var lika mycket av gatuslagsmålskillen från Krugersdorp utanför Johannesburg vid en pressträff.
Och just när Skoglund höll på att ta över helt på Hovet gjorde en av alla Liebenbergs skallningar att det i stället blev till ett blodigt hundslagsmål – otäckt nog utan styrning från ringdomaren. Nu handlade det om överlevnad – även där har Skoglund stora kvaliteter. Jag kommer inte glömma den tomma blicken i omklädningsrummet när vi mitt i natten fick träffa Erik då han hade klistrats ihop och kvicknat till.
Mm, jag säger det igen, elitidrott kan vara brutalt hård. Nu i december i Rosvalla var det Eriks motståndare, den sympatiske Kosovoboxaren Timy Shala, som fick erfara det. Det var egentligen fyra (!) nedslagningar i elfte ronden innan Skoglund hittade sin första KO-seger på väldigt länge. Eriks bästa proffsmatch hittills bådar gott inför 2017.