– Jag har alltid brutit arm.
Den öppningsrepliken förklarar mycket. Sara Nyberg, som är uppvuxen på en hästgård i Skara, berättar att hon redan som knähög liten knatte stretade och gnodde i stallet.
Det var där styrkan byggdes.
– Sen var det nog under lågstadiet som jag började bryta arm. Jag såg att killarna gjorde det, så självklart ville man testa. Och jag vann ju.
Och hon fortsatte vinna trots att de både blev större och starkare. I nian tyckte brorsan att det fick vara nog.
– Till slut, 2005, mer eller mindre släpade han mig till Skövde armsport och den första träningen minns jag fortfarande. Jag kände att jag hittat hem.
Armbrytningen slog hästarna?
– Haha, på sätt och vis. Men hästarna kommer jag aldrig kunna släppa. Det går att kombinera.
När Sara ska förklara varför, lyser verkligen kärleken till sporten igenom alla hennes gester och ord.
– Det är den ultimata kraftsporten. Öga mot öga, man mot man, kvinna mot kvinna, en vinner – en förlorar. Man får ett resultat relativt fort. Den ultimata tävlingsformen.
Hon hade tidigare tävlat i hästhoppning och det var den sportkarriären som hon hade tänkt sig; hon skulle vinna VM i hoppning och bli veterinär som pappa.
– Och så blev det armbrytning och jurist, man vet aldrig vad som kan hända, säger hon med ett skratt.
Men ett VM-guld har hon. Det kom 2012 i -55 kilo.
För en vecka sedan deltog hon i ett nytt världsmästerskap i Bulgarien, då i -65 kilo.
– Många mästerskap har jag gjort under åren men detta var första gången i denna viktklass.
-65 kilo är en otroligt tuff klass. Fyra världsmästare i klassen. Någon medalj blev det inte, men väl två fjärdeplatser – en för höger arm och en för vänster.
– De som var före mig i resultatlistan har varit dominerande i klassen i många år. Jag är glad över att jag platsade i klassen på så sätt att jag nosar på pallen. Men jag är nöjd att jag slog hon som vann EM i somras, säger Sara.
Sara är noga att poängtera att den sport hon sysslar med inte liknar den som man kanske vanligtvis förknippar med ordet armbrytning. Den som sker genom vadslagning bland kompisar eller på lunchrasten i skolan eller på arbetsplatsen.
Nej, i sporten armbrytning krävs det månader av förberedelser, som i vilken annan sport som helst.
– Jag kör väldigt omväxlande, allsidig träning. Jag sparrar vid armbrytarbordet, tränar gymträning, helkroppsträning bland annat styrkelyft (knäböj, marklyft, bänkpress) och armbrytningsspecifik träning.
Vad är det?
– Fokuserar underarmar, handleder och grepp.
För att träna det så använder hon sig bland annat av så kallade fat-grips som man sätter på stängerna och att klättra rep.
Och fast man står vid ett bord behövs bra kondition så cardio behövs.
– För matcherna kan komma väldigt tätt. Får man mjölksyra så är det kört. Man måste ha en väldigt bra återhämtningsförmåga så löpning och crossfit är del av träningen.
Hur mycket spelar tekniken in?
– Om man står på ett VM där alla är jämnstarka så vill det till att man gör helt rätt för att det ska gå i lås. Alla har ju olika styrkor också. Det kan vara explosivitet, råstyrka och teknik och för min del är det styrkan.
Sara har tävlat och tränat för Flen i många år, även när hon bodde i Skövde och Skara och pluggade i Göteborg.
– Jag känner till det där tåget väl, säger hon. Jag har åkt dit så mycket jag kunnat under åren. Min tränare Roine Eklund finns ju där.
När hon därför fick ett jobberbjudande i Nyköping för ett år sedan var det som en skänk från ovan.
– Och jag är otroligt glad att jag har hamnat hos advokaterna af Klercker och Oehme som är så positiva till mitt tränande och tävlande. Det hade jag inte vågat drömma om. Otroligt glad över det!
Hur länge Sara ska orka att ligga på den nivå som hon gör i dag vet hon inte. Tidigare låg hon på tio-tolv träningspass i veckan, numera cirka sju. Hon har väldig problem med värk i armarna och säger att läkarna tror att det har något med skadade nervbanor att göra.
– Jag går och får laserbehandling, akupunktur, bindvävsmassage hos Pernilla Bränderson, men det är problematiskt.
Är det så att armbrytning är en skadebenägen sport?
– Ingen elitsport är väl sund, men just de här problemen är jag relativt ensam om. Jag har nästan slitet av ett muskelfäste i höger armbåge för ett par år sedan vilket är en ganska klassisk armbrytningsskada. Det är en kraftsport och en kampsport. Motståndarna på andra sidan försöker göra livet surt för dig. Skador uppstår.
Men än vill hon inte ge upp.
– Det är ju det roligaste jag vet att tävla i armbrytning. Och att åka på mästerskap. Det är inte kul att ha ont, men man glömmer bort det när det vankas tävling. Det är fantastiskt vilken effekt adrenalinet har. Då känner jag ingenting.
Snart ska Sara i väg på ytterligare ett mästerskap. Den här gången gäller det inte armbrytning utan strong woman. Efter ett SM-brons för ett par månader sedan är hon direktkvalificerad till EM i London.
– Det ska bli sjukt spännande! Jag älskar att tävla så ser fram emot det väldigt mycket.
Vill du läsa mer om Sara? Kolla in hennes blogg här!