Det kanske är att gapa över mycket, åtminstone på förhand, när man ändå lyckas få en poäng borta mot en serieledare som på fyra inledande matcher inte tappat en enda poäng.
Men IFK Nyköping hade bestämt sig att göra något åt Älvsjö AIK:s svit och samtidigt förlänga sin egen positiva trend.
Redan från första avspark i matchen flyttade mittbacken Frida Ahlerup fram i frontlinjen och rusade på första bollen. Hon fick visserligen frispark emot sig, men den satsningen satte tonen för den första halvtimmen på Älvsjö IP:s konstgräs.
– Inget inövat, vi bestämde det redan innan. Men vi vill framåt så vi ska alltid försöka, tyckte Edina Begovic.
Älvsjö hann knappt andas de första minuterna och vips hade Alma Sjödahl dundrat in en boll ribba in i krysset från 25 meter.
Sasse Rammo fick fritt läge tack vare gott samarbete med Patrycja Jerzak och tunnlade målvakten.
Trean låg Rammo också bakom, när Edina Begovic ganska enkelt fick göra mål på andravåg efter hörna.
– Vi var aggressiva, vann boll och kom till lägen. En bra inledning, men sedan vågade vi inte stå upp för det spelet, tyckte IFK-tränare Gunnar Bratt.
Hemmalagets hörnor, särskilt från vänster, skulle bli svåra att hantera. 1–3 hittade in via en ganska enkel nick mitt framför mål. 2–3 tog vägen direkt in via bortre stolpen.
– Första 30 minuterna kändes positiva, sedan kom de in i det. Ett spelskickligt lag och samtidigt hade vi svårt att komma in i sista tredjedelen. Vi behöver ta det lite lugnare, tyckte Begovic.
Ytterligare en hörna träffade ribban klockrent, innan Kicki Jukkola strax senare sprang ifrån bortaförsvaret och lyfte in kvitteringen.
– De fortsatte spela och trilla boll. Vi blev mer stressade, fick inte i gång något spel, sa Bratt.
Var ni trötta eller nöjda?
– Nej, det var nog mer att de jobbade sig in i matchen. Sedan fick de energi av 3–1-målet. Stressar man och slår bort bollen blir vi straffade direkt mot lag som rullar så här, sa Bratt.
Efter det tilläts IFK komma in i matchen igen. Inbytta Fia Jonsson, som landade i Sverige så sent som i onsdags, hade även en bra chans att ge IFK ledningen, men styrningen efter Begovics frisparksinspel fotparerades vasst av hemmamålvakten.
– Fia har fina fötter, men nej man kan inte begära så mycket egentligen. Sasse (Rammo som byttes ut mot Jonsson) var helt slut och vi bestämde tidigt att gå ner på 4–5–1 för att hota mer på kanterna. Det blev lite bättre men inte tillräckligt bra, sa Bratt.
Men det var också ruskigt nära att hemmalaget hade avgått med alla tre poängen. Kicki Jukkola var ett ständigt orosmoment för IFK-backlinjen och hade så när lyckats överlista och överpassera Iqra Sahi med ett skott. Men IFK-målvakten sträckte ut och tvingade med svårigheter bollen över ribban. Det var det sista som hände i matchen, för den efterföljande hörnan hann inte slås.
– Att det blev oavgjort är inte mycket att säga om totalt sett. Men att vi leder med 3–0 jävligt surt, samtidigt som vi ska vara glada att vi inte förlorar efter sista chansen, avslutade Bratt.