– Vi är inte nöjda. Men det här ger mersmak. Nu ska vi hem och smälta det här, säger en, som det låter, förvånansvärt pigg Kjell Dunkhols tämligen direkt efter målgång.
Förvånande eftersom han då, vid 15-tiden på söndagen, varit upp sedan lördag morgon klockan 05.
För att ta det från början så kvalade teamet till sig 42:s starttid.
– Och de första tolv timmarna var vi och krigade på placeringar mellan 40 och 50, säger Kjell.
Men så pajade generatorn. När den var bytt hade man sjunkit till placering 96.
– Men sakta men säkert började vi avancera igen, säger Kjell.
Då, när man i princip hade kört upp sig till samma placeringar igen kom, under söndagsmorgonen, nästa problem.
– Växellådan. Vi fortsatte att kör med det ett tag. Men vi kunde inte köra på låga växlar och framför allt inte på den högsta. Och det var inte bra.
Så till slut tog teamet beslutet att byta lådan. Det kom att ta runt 45 minuter. Tyvärr så blev det inte riktigt bra i alla fall. Så man körde resten av tävlingen med växelproblemen.
– Men vi har i alla fall fullföljt och fått målflagg som enda helsvenska team.
Vädret var strålande tävlingen igenom. Man slapp regn. Och det har varit tokmycket folk runt banan.
– Man uppskattar att det kan ha varit så mycket som 450 000 åskådare.
Hur var det att köra natt?
– Lurigt. Det låg en grådimma på vissa ställen eftersom banan ligger rätt högt. Sedan eldar och grillar publiken så mycket att det blir en dimma av det.
Ni är trötta nu förstår jag?
– Mest psykiskt. Det är en stor anspänning. Men sitter och spänner sig hela tiden. Så visst är man sliten, säger Kjell och berättar också att han på ett av sina sista pass åkte av ut i gräset.
– Men det gick bra det också.