I början av veckan gick tränare efter tränare gick fram och menade att ”vi siktar på allettan, vi är på gång, vi har kapacitet att bli topp fem.”
Den gamla målvakten Calle Klint som företrädde Sollentuna var inget undantag. Och visst, det var lite otur för Gripen att lottas mot ett av få lag som har haft kontinuitet och bara byggt vidare på det som fanns förra säsongen – minus en kapabel kanadensisk powerforward förvisso.
Mm, Sollentuna är ett stabilt lag som spelar på motståndarnas misstag men för uddlöst för att Gripen ska behöva förlora hemma. Ska det bli allettan måste de här lagen besegras hemma, helst med två–tre puckar så att självförtroendet får sätta sig. Men då går det inte att överarbeta i defensiv zon och ge bort puckar. Det var lite som Gilito Garcia sa i förhandssnacket: problemet blir att spela rejält och enkelt mot de på papperet lite sämre lagen.
Just därför att det max finns en slagpåse i den här serien gäller det att göra jobbet varje kväll, inklusive att vara aggressiv på kassen. Det som var en positiv överraskning var spelet i powerplay: två raka mål och så bara ren otur att pucken inte studsade in bakom duktige Benjamin Johansson i bortakassen i det tredje.
Gripen hade otur med toucharna även i sluthetsen sista tio men släppte å andra sidan också till ett 0/2-läge.
Viktigaste lärdom ett: spela mycket enklare när man inte är i offensiv zon.
Viktigaste lärdom två: hög tid att hitta rätt omgivning till spetscentern Albin Ivarsson Hamberg, vars spelskicklighet kommer bort just nu – och det blir för många underhållande men ineffektiva soloåkningar.