Det var även meningen att ultralöparen Jan Zetterström skulle göra sitt allra första skidlopp över 22 mil i rätt kuperad terräng.
– Första gången var det pirrigt, men nu vet jag vad det handlar om. Kuperad terräng passar mig. Det blir så tråkigt att bara stå och staka på isar med en mils sikt. Det här blir riktig skidåkning, säger Stefan Kemi som kommer från Kirunatrakten med numera bor i Sörmland.
Medan Stefan har skaffat sig väldigt många skidmil är det helt andra förutsättningar för Jan Zetterström.
– Men efter att ha kört ett par dagar med Janne uppe vid stugan i Norra Garberg är jag helt övertygad om att han klarar det. Han är sanslöst fokuserad och trygg i sig själv. Vi kommer i alla fall till en början köra tillsammans och det blir en kick att få sällskap, säger Stefan.
Hur tänker du när världens längsta skidlopp blir debuten?
– Visst hade jag kunnat ladda med Vasaloppet men jag gillar inte när det är mycket folk och stökigt. Egentligen är det löpning och ultradistanser där som är min grej. Jag tycker om att besegra känslan att "nu tar det emot så mycket att jag vill stanna". Hitta motivationen att fortsätta, förklarar Jan Zetterström.
Men det är inte riktigt samma muskelgrupper och mycket stakning?
– Just stakningen är min grej när det gäller skidåkning. Min flickvän bor i Sollentuna, så konstsnöspåret i Täby som har varit som längst två kilometer i vinter och så rullskidor är det som har gällt. Själva loppen är egentligen inte så nyttiga för kroppen, men träningen dit ger mig väldigt mycket.
Nervös inför en skidtävlingsdebut över 22 mil?
– Det är en skräckblandad förtjusning. Motivationen är att hitta en plan inför ett lopp som från början inte är så självklart att jag kommer klara. Men jag är inte stressad längre. Jag springer långt för vänja kroppen, som ett intervallpass nyligen med en mil var tredje timme under ett dygn.
Jan Zetterström jämför ett ultralopp med livet i övrigt.
– Det kommer perioder i loppen när jag undrar varför jag är där. Men jag jobbar mig igenom svackorna. De stunderna som sedan känns lite bättre blir värda så mycket.
Jan har ett digert program 2017, som exempelvis att springa 100 engelska mil.
– Kanske något för mycket. Det tar två veckor för mig att återhämta mig fysiskt efter ett ultralopp. Sedan måste man ju bli sugen att springa igen också, säger han med ett skratt.
Zetterström är van med att köra ensamlöpning.
– Men det var kul att åka med Stefan i Mora, tror det kommer att funka bra – men vill inte sinka. Mitt mål är medaljtiden.
21 timmar och 22 minuter med andra ord, som "Pavva-Lasse" Nilsson Tuordas hade 1884. Även Stefan Kemi har den specialdesignade medaljen som ett av sina grundmål, men känns det bra vill han nedåt 17 timmar.
– Slå förra årets tid, 17.50, fast det är två mil längre. Då blev jag straffad av att det blev tio plusgrader så att skidspåren försvann. Nu är bansträckningen hårt packad och jag är starkare i stakningen än förra året.
Stefan rekommenderar att tänka bort kilometerskyltar i början.
– Första gångerna var det ett störande moment, nu är det snarare en motivationsfaktor, säger Janne.
Varför kör du Nordenskiöldsloppet igen, Stefan?
– Faktiskt lite för att det är en exklusivitet. Förutom kittlingen så är det en skön känsla när man vistas uppe i Mora. Just där bryr sig ingen ett dugg om antal Vasalopp, men åker man Nordenskiöldsloppet...då är det annorlunda.
Nordenskiöldsloppet 2016 är Stefans tuffaste lopp.
– Men hårt kroppsarbete gör ingenting om man är förberedd. Känns det bra i år tänker inte unna mig längre vila, utan bara köra på i en jämn fart kring 47–48 minuter milen.
Hälsovågen har fostrat två ultramotionärer.
– Sträckan är mest en mental spärr. Vid ultralopp släpper spärren, ett steg i taget. Människor har upptäckt att man kan göra mera med kroppen än man någonsin trodde, säger Jan Zetterström.
* * *
Efter att denna Dagsformintervju gjordes har Stefan Kemi varit på resande fot i Shanghai men lyckats hålla sig risk och var så sent som på skärtorsdagen laddad och på väg till startområdet.
Det är tyvärr inte Jan Zetterström. Med halsont och ont i kroppen var det enda vettiga att ställa in.
Vi återkommer i slutet av påskhelgen med bilder och ett litet snack med Stefan Kemi om hur det gick.