NÄgra svÀngar till klippöarna i Atlanten hanns med i vintras. Ericson bekantade sig med förbundsfolk, landslagsledningen, klubbtrÀnare, anlÀggningar med mera och hann pÄ kort tid bli stormförtjust i det karga landskapet.
Sedan svepte coronaviruset över vÀrlden.
LÄng karantÀn vÀntar
Ericsons planerade debut mot Danmark den 27 mars stÀlldes in och att ta sig till Tórshavn medan de strikta restriktionerna gÀller Àr det just nu inte tal om. Det fÄr bli distansarbete frÄn hemmet i à by utanför Norrköping.
Videokonferenser, telefonsamtal och planering sÄ gott det gÄr.
TT: NÀr rÀknar du med att vara pÄ plats igen?
ââVi fĂ„r se hur det blir. Man Ă€r vĂ€ldigt restriktiva med inresor för icke-medborgare. Det Ă€r 14 dagars karantĂ€n som vĂ€ntar. Det Ă€r stenhĂ„rt.
TT: Du vÄgar inte planera nÄgot?
ââNej, jag fĂ„r se till att vara startklar nĂ€r det Ă€r dags. Det kanske gĂ„r att hitta nĂ„gon lösning med att testa sig och fĂ„ en kortare karantĂ€n, annars Ă€r det bara att Ă„ka dit och sĂ€tta sig pĂ„ ett hotellrum i tvĂ„ veckor, sĂ€ger han.
"Var nog lite brÀnd"
Att ta sig an ett av Europas sÀmsta landslag har triggat igÄng det inre driv HÄkan Ericson ett tag trodde att han höll pÄ att förlora.
Den hĂ„rda vĂ€gen insĂ„g han att han inte var riktigt sĂ„ uppskattad och eftertraktad som han sjĂ€lv trodde â trots EM-guldet med U21-landslaget 2015 och Ă€nnu ett lyckat kval. Titeln Ă„rets idrottsledare gav heller inga företrĂ€den i kön för ett bĂ€ttre trĂ€narjobb.
TT: KĂ€nde du besvikelse?
ââJag trodde att det skulle ta fart efter att vi â som obesegrade före Spanien â nĂ„dde slutspelet 2017, men jag var nog lite brĂ€nd att det inte blev A-landslaget (som eftertrĂ€dare till Erik HamrĂ©n). Eller Ă„tminstone över att det inte blev en konkret diskussion. DĂ„ kĂ€nde jag att jag var pĂ„ vĂ€g lite Ă„t det bittra hĂ„llet.
LĂ€mnade fotbollen
DÀrför lÀmnade han fotbollen för en tjÀnst i det privata nÀringslivet.
ââVill jag hĂ„lla pĂ„ med fotboll för att jag brinner för det eller ska jag bevisa nĂ„got? Det kĂ€ndes inte rĂ€tt att behöva bevisa nĂ„got. NĂ€r jag tog jobbet i nĂ€ringslivet trodde nog mĂ„nga ocksĂ„ att jag klivit av fotbollen, sĂ„ delvis fĂ„r jag ocksĂ„ skylla mig sjĂ€lv.
ââSuget kom tillbaka redan hösten 2018, pĂ„ allvar förra Ă„ret. Jag ville göra nĂ„got, men det blev aldrig nĂ„got.
Erbjudandet frÄn FÀröarna kom med perfekt tajming.
ââDet kanske var nĂ„gon mening med att det inte blev nĂ„got och att det blev allt tystare. Ibland faller saker och ting pĂ„ plats. Det Ă€r en sportslig utmaning. Min första tanke var att det hĂ€r Ă€r ett "mission impossible".
Dras till FÀröarna
ââMen dĂ„ tĂ€nker man i gamla banor. Sedan tĂ€nkte jag: Finns det nĂ„gon förbĂ€ttringspotential? Absolut. Ăr jag sugen pĂ„ fotboll igen? Ja. Tror jag att jag kan bidra med nĂ„got? Ja, med erfarenheter frĂ„n det jag gjort i Sverige.
ââSedan Ă€r det nĂ„got speciellt. FĂ€röarna... sĂ€ger han och suger pĂ„ ordet. Jag hade alltid haft lust att Ă„ka dit, men det hade aldrig blivit av.
TT: Det lÄter som om du lockas lika mycket av det personliga Àventyret?
ââJa, jag kĂ€nner sĂ„. Det Ă€r inte bara fotbollen. Det Ă€r en dimension till. Första gĂ„ngen jag var dĂ€r blev jag helt begeistrad. SĂ„ vackert. De fyra gĂ„nger jag har varit dĂ€r har jag fĂ„tt kĂ€nslan att jag Ă€r pĂ„ ett stĂ€lle som inte lĂ€ngre finns.
ââDet Ă€r noll stress, folk lĂ„ser inte sina hus eller sina bilar. Det finns visserligen ett fĂ€ngelse, men nĂ€stan noll kriminalitet. Man bryr sig genuint om varandra.