När SN träffar Erik innan en av alla morgonträningspass – där hans fystränare David Wahlgren fortfarande syr ihop programmet i detalj – är det påtagligt pigga ögon och en allt mera genomtränad atlet som möter upp.
– Jo, så här på morgonen är det alltid lätt att vara pigg och fräsch, ler Skoglund.
– Och även om det inte går riktigt så fort som jag skulle ha velat så går det tiden åt rätt håll – och snabbare än de flesta runt omkring hade trott. Men jag hade ju en god grundfysik och har alltid varit väldigt envis. Det har jag stor nytta av nu...
Den fysiska biten går snabbare framåt än kognitiva träningen.
– Ja, hjärngympan går lite långsammare. Där tror jag nästan alla kan bli bättre. Men när jag läser texter och ska komma ihåg till exempel nya instruktioner, så kan det vara ganska svårt med närminnet. Men ofta minns jag, bara att jag är mera osäker. Jag vill göra allt rätt...
– Allt tar olika tid att läka. Fysiskt verkar det som att det redan har läkt ganska och så kan det nog ta betydligt längre tid att läka allt mentalt. Men det är som det är – egentligen ganska naturligt att saker tar olika lång tid.
Gamla boxningsövningar är inte bara bra för koordinationen.
– Det är väldigt skönt att få göra det som man verkligen kan.
Du har både före och efter sommaren sagt att det faktiskt fortfarande finns comebackdrömmar – hur konkreta är de?
– Jag försöker att inte tänka så mycket på det över huvud taget, utan bara tänka på att bli frisk och rehabilitera mig så mycket som bara är möjligt. Helst så fort som det bara går.
– Sedan är det klart att jag fortfarande brinner lika mycket för boxningen som jag har gjort ända sedan jag var elva år gammal. Jag har haft högt uppsatta mål inom den idrotten som jag älskar – och jag vill fortfarande hålla på med den.
Så skulle läkare som utfärdar licenser till proffsboxare och de allra närmaste ge klartecken vill helt enkelt Erik Skoglund i grunden tillbaka till proffsringen.
– Skulle jag bli frisk och få lov att hålla på med min älskade sport och dessutom samtidigt skulle känna ”fan jag har mera att ge, jag kan det här fortfarande” är det klart att jag inte skulle vilja sluta. MEN det är absolut ingen comeback det handlar om med min träning just nu.
Grubblar du över hur lång tid det skulle kunna ta?
– Jag försöker att låta bli. Risken är att jag bara blir stressad och vill påskynda en läkning
– där det dessutom absolut inte är garanterat att jag någonsin kommer att bli tillräckligt återställd. Det skulle bara bli en inre stress, som kan bli hemskt jobbig att leva med – både för mig och närstående.
Blir du stressad av att boxare som du var klart bättre än när du åkte på hjärnblödningen nu går VM-matcher – ta Sven Fornling som det senaste exemplet?
– Nej, det som händer i bakgrunden händer just där. Jag försöker att inte grubbla över det heller. Skulle Sven lyckas slå Murat, som har varit bra de senaste matcherna, är det bara kul. Fornling har lagt ner ett stort jobb.
Hur ser dina planer för närmaste månaden ut?
– Det gäller att bara hålla i gång. Boxningslik fysträning är det som jag mår bäst av och den gör även att hjärngympan går allt bättre...