Jag minns vad Kenta Johansson sa när hans skrällupplaga av Nyköpings Hockey hamnade på en ny nivå i hockeyhierarkin. "Det är intressant att se vilka spelare som räcker till – och vilka som inte räcker till." Någon annan inledning gjorde inte Lill-Kenta.
Nu känns det inte alls rättvist att döma ut spelare hit och dit efter att ha vilat i två och en halv vecka medan Tingsryd var mitt inne i det och hade kokande hemmahall. Flera i hemmalägret som talade om årets bästa insats av ett frenetiskt skrinnande Taif. Men det var framför allt fascinerande och kul att se en del, som Mathias Löf och Petter Lindberg, som höjde sig ett par snäpp mot vad man hade väntat.
Det var så mycket adrenalin när Niclas Lehmann först höll på att drälla så att hemmalaget tog ledningen och sedan samma spelare fanns med de två nämnda i tillverkandet av NH:s ledningsmål. Emil Jidskog tog de där två–tre vassa lägena som han måste göra när det var lite panik första sju minuterna innan spelet jämnade ut sig. Det är fruktansvärt svårt att värja sig mot den spelbilden men Jidskog var stark då när det behövdes som bäst.
Jag satt och log över alla mörka NH-blickar på uppvärmningen. Henric Höglunds var väntad. Men inte Markus Anderssons; han tillhörde också plusvarianterna.
Höglund fanns med och styrde in Patrik Eklunds skott. Det var ett klassmål. Jag snackade med Eklund när lugnet hade lagt sig över Dackehallen – vägrar att byta namn på Sveriges mest klassiska arena. Han snackade om att nästan hela laget fick en mjölksyrachock i första perioden medan Tingsryd bara trummade på.
Men när det där frustande hos de gröna hade lagt sig och NH väl hade pucken i så många potentiella målchanser såg NH ändå kallare ut. Bortalaget tog sig till ett antal bra lägen. Men när det var stolpe in i allettan small det en decimeter utanför nu.
Man kan lugnt säga att det kommer att vara en revanschsugen förstafemma på fredag. Christopher Lindholm fick avsluta med att bli intryckt fult i sargen – bara en tia extra för den – och hade inte alls varit så het som innan uppehållet. Inte Niklas Bröms heller. I förstakedjan finns ett stort sparkapital på fredag.
Plus att NH måste lägga ännu flera puckar på mål. Det kändes farligt när väl Nyköping satte tryck på en rätt darrigt flaxande Wictor Ragnewall. Jag räknar faktiskt med Gustaf Lindvall, som fick lätt hjärnskakning mot Kiruna men kunde vakta båsdörren nu, i Nyköping. Spelar Ragnewall måste man dumpa 50 puckar på mål. Då blir det storseger. Det säger magkänslan. Och den sa ju förlust innan gårdagsmatchen...
Även spelare som Jens Enlund, Martin Backholm, Löf och Höglund, som alla jobbade sig fram till de där chanserna på ett jättebra sätt, missade målet med liten marginal. Den här gången var det till viss del förståeligt att det inte alls var samma bekväma avslut som i allettan. Men blir det samma visa på fredag är säsongen slut. Och det känns jäkligt synd om man inte skulle få se all den här offensiva potentialen i en kvalserie.
Nu var det en riktigt kul hockeymatch. Jag kan faktiskt uppskatta tre skopor småländsk fanatism i en glödhet hemmaklack. Det känns skitkul att NH kvalar mot söderettans klasslag igen.
Missa inte matchen i Rosvalla på fredag.