Jag växte upp i en fotbollsstad. Och visst har jag flera fantastiska minnen från Skokas Europamatcher. Det var IFK Norrköpings hemmamöte med Roma, där nuvarande Tessinrektorn Bosse Axberg var en spoling på tränarbänken som stöttades av Gunnar Nordahl som väckte min fascination för italiensk fotboll.
Men det var när Rickard Rauge nästan trampade upp Vita Hästen till elitserien som jag insåg att jag ville bli sportjournalist. Just att SN hade ett rätt skönt hockeygäng i sitt spridningsområde var en av orsakerna att det kändes naturligt att börja jobba här. I samtalet med Gresse konstaterade vi att jag – med ett stort antal matchers marginal till den ständige lagledaren – troligen är den Nyköpingsbo som har sett NH näst flest gånger från sidan.
Så visst känns det tomt inför den kommande vintern. Så sent som halv nio nu i skrivande stund kom en lottning där NH finns med i division 1 västra med tolv lag. Många nya bekantskaper, men när Hästen gick upp blev serien lite tam. Ja, hade NH fått Hästen hemma i kvalserien skulle inte konkursen ha kommit just nu.
Jag håller med Gresse och Markus Berg om att det kanske inte var så överraskande att den här dagen kom. Men att konkursen kom så snabbt och just nu var riktigt överraskande. När jag snackade med Johan Wirf för två veckor sedan verkade han vara förhoppningsfull med en ny organisation.
Själv tappade jag lite av tron när hårt jobbande klubbchefen Roger Moström lämnade NH-skeppet för ett toppjobb på Åmål och Årjängs travbanor. Magkänslan var att det var ... skitdåligt för klubben. Jag gillade inte alls den introverta tränarstil som Fredrik Mälberg hade infört. Det funkar inte i en småstad. Här vill vi ha Fredrik Söderström-typer. Med en profil i båset och betydligt flera Nyköpingskillar på isen om än i utfyllnadsroller och festskapande kringaktiviteter blir det folk även i grundserien. Så var det inte i höstas.
Hockeyklubbars ekonomi är ett sorgligt kapitel. NH tillhör dessutom de sämsta i klassen sett över de senaste 20 åren. Senaste jättedippen kom ironiskt nog efter en fantastisk säsong 2005 då laget inte var jättelångt från elitserien. Då stack en hel femma och målvakten. De andra ville ha bättre pröjs. Och vissa blev fartblinda.
Sedan har det kommit olika styrelsekonstellationer som alla "ska ordna upp i röran". För ett år sedan kunde man säga som Allan Edwall: "Visst är det bätter, men int' är det bra." Den konreta beskrivning som klubben gav av skuldens innehåll nu stämmer dessutom inte alls med den som Lasse Ringdahl grävde fram i går. Det verkar vara så rörigt att det enda rätta beslutet var att låta NH gå i konkurs.
Kommunen har redan hjälpt till så det räcker – förutom på en punkt. Jag fattar inte hur man kan neka klubben att sälja namnet på hallen medan man under ett antal år inte har gjort det själva. Det är lika stelbent som namnet: Stora hallen. Man häpnar.
Nu måste det först och främst till en ungdomsklubb SNABBT och så bör befintliga Gripen i division 4 bli första samlingsplatsen för seniorhockey.
Det blir ett fackeltåg på skärtorsdagen mellan Stora torget och Rosvalla, som nästan alla kallar hallen. Mera tydligt kan inte Nyköpings Hockeys död markeras – samma dag som NH gjorde den största matchen genom tiderna i bortasegern mot Brynäs 2005.