Åttaåriga Meja försvinner in i skogen vid Femörefort. Då och då syns den neongula västen, men annars far hon runt som en skugga bland träden.
– Det är hon som fått ta den största smällen, säger Magnus och syftar på den ökade träningsdosen.
SN:s nya bloggare är ute i stort sett varje dag och träningen nu är fokuserad på bergsbestigningen i höst.
– Folk på gymmet undrar nog. Jag brukar ställa upp rullbandet på den högsta lutningen och ha en ryggsäck på ryggen.
Det brukar bli mellan 30–40 mil i månaden med promenader och löpträning.
– Vi försöker springa fyra–fem mil i veckan och så försöker vi gå varannan dag, säger Magnus och tittar efter bordercollien som försöker klättra uppför en stam.
Det kan ju finnas ekorrar där.
Han tränar även på gym. Då blir det mest benövningar och lite allsidig träning.
– Klockan fem varje morgon, fem dagar i veckan.
För fyra år sedan klev han upp på vågen som då visade 98 kilo. Det fick vara nog, enligt Magnus, och han satte sitt första mål.
– Jag skulle kunna springa 2,5 kilometersslingan på Jogersö. Jag hade ingen aning hur det skulle gå till, men det var målet.
Och nu tränar han för en bergsbestigning. Kanske inte en av de svåraste, men det kommer inte att bli helt lätt heller.
Toppen ligger på 5 892 meters höjd.
– De flesta vandringar upp dit brukar ta fem dagar, vi kommer att ha sju dagar på oss. Sex dagar upp och en ned. Då finns det mer tid för acklimatisering.
Och Magnus har ingen mindre än proffset Ola Skinnarmo som guide.
Hur kan det komma sig?
– Brorsan är ju lite kompis med Ola och varje år på sportlovet lånar vi hans stuga i Sälen. Den här gången låg det lite material kvar där om hans äventyr och jag fastnade lite för just Kilimanjaro. Man behövde inga förkunskaper i klättring eller så.
Det är ingen repklättring?
– På några ställen är det lite luriga passager, men annars krävs det bara god fysik.
Så du har ingen aning om hur du kommer att reagera på den höjden?
– Ingen aning. Jag är helt färsk. Ha, ha.
Magnus kommer att åka med något som heter Expeditionsresor och som drivs av just Ola och hans kollega Jonas Sundquist. De kommer ha svenska kockar med sig och den tyngsta delen av packningen, som tält och mat, behöver de inte bära med sig.
– Våra ryggsäckar kommer att väga runt fyra kilo och då är det mest regnkläder, vatten och sådant i dem, säger han.
Så klättrarna behöver bara tänka på att ta sig uppför berget. En nog så tuff uppgift.
– Det låter kanske slött, men om man inte gjort en sådan här grej tidigare är det nog bra, säger Magnus, som nu även hoppas att brorsan Tomas hakar på.
I mitten av maj ska gänget som ska bestiga berget, träffas för första gången. Då ska de träna lite tillsammans och gå igenom klädseln.
– Vi måste köpa skorna då så att man hinner gå in dem, säger han.
Klädseln, som ska vara på en hel vecka, har de fått noga instruktioner om. Två lager med underställ, en fleecejacka, en skaljacka med goretex minst tre lager, plus en dunjacka. Det kan bli kallt på toppen.
Den 1 september lyfter planet från Sverige till Tanzania. Deltagarna har en dag på sig att acklimatisera sig till miljön för dagen efter är dags att ta sig an Afrikas högsta berg, som även ingår i "The Seven summits".
– Jag har rest ganska mycket tidigare, men aldrig gjort något sådant här. Det blir lite mer att förena nytta med nöje.
På den åttonde klättringsdagen börjar man promenaden upp till toppen redan på natten för att hinna i tid till soluppgången. Den dagen är man på vandrande fot i 16 timmar.
– Har man nått toppen har man ju bara gått halvvägs, säger Magnus, som verkligen ser fram emot resan.
Den enda nackdelen är kanske att Meja inte får följa med, men samtidigt finns det inga ekorrar på toppen av Kilimanjaro.