Alla hade nog trott att Nyköpingslaget skulle få svårt mot AIK och det stämde. I den första serien hade laget ingen chans. Bara Marina och Anna Ekström plockade poäng.
I den andra låg man ganska snart under på två banor innan man ryckte upp sig. Den här gången följde Helena Ohlsson och Anette Skuthälla Ekström/Anderssons exempel och plockades poäng
– Det var starkt att vi lyckades vända till vår fördel, säger Marina. Samtidigt tror jag att många bortalag har svår att spela här. Varför vet jag egentligen inte.
Det sista säger hon med ett litet grymt leende.
Även i den tredje serien var det fördel Dimico och från ett underläge så kunde man gå in med ett 7–7 resultat i den sista serien.
Att det var extra spännande märktes om inte annat då publiken, som tidigare varit koncentrerad runt Briomatchen, nu förflyttade sig till andra sidan av hallen.
Men redan från början kunde man se att Nyköpingstjejerna inte riktigt var på hugget. Ett 2–3-resultat blev så småningom ett 1–4-underläge och minussiffrorna på tavlan blinkade hånfullt tillbaka mot alla som orkade se.
– Jag hittade inget spel. Anna hittade inget spel. Trött, det var varmt, det var svårspelat på planen, säger Marina med staccatoröst.
– Anna sa att hon hittat ett jättebra spel på banan sju och åtta som vi spelade på innan, men nu gick det bara inte. Jag hittade inget heller. Vi försökte göra som Anna sa "att kötta och hoppas att man slipper hålet", men det fungerade inte i dag.
Att laget är besviket är ingen överdrift.
– Det känns tungt just nu, men jag hoppas i varje fall att vi får behålla andra platsen, säger Marina Andersson.