Det som gjorde att det inte kunde bli maximal poängutdelning hade sin förklaring i att första uppgiften – mittenplacerade Sollentuna – vann med 12–8.
– Men det kändes ändå som att det var match hela vägen, tyckte Anna Staflund, rutinerad Dimicospelare.
Staflund kände även av att hemmalaget hade en och annan växel att lägga i ju längre matchen fortlöpte.
– De vann ju med 4–1 i sista och höjde sig allt eftersom. Sedan kunde vi förstås ha höjt oss mer än vad vi lyckades med, menade Anna, som bärgade tre banpoäng precis som sin banpartner Minna Uitto.
Revanschen kom i Norrtälje, där hemmalaget Ankaret – precis bakom Dimico i tabellen och som gästar Nyköping till helgen – fick se sig slagna med 9–11.
– Vi kändes lite mer taggade än dem, och vi hade många bra slagningar på olika håll, sammanfattade Staflund den uppryckning som skedde senare under lördagen.
Carina Haglund, som lagledde föregående helg då laget vann på hemmabana, talade då om hon tyckte sig skönja ett Dimico så som det kunde se ut i fornstora dagar.
– Och nu känns det som att vi spelar mer avslappnat och med en annan trygghet än tidigare. Det kan vara att vi inte känner någon press över att vi ska gå upp i elitserien till nästa säsong, funderade Anna.
Helhetsintrycket efteråt när åtta serier skulle till att summeras var klart positivt.
– Vi är nöjda med att ha vunnit två poäng efter två bra och roliga matcher, slog Staflund fast.
Fyra är en talande siffra för Dimico just nu. Med fyra matcher återstående matcher är Nyköpingsdamerna tabellfyror, med fyra poäng till topp tre-strecket. De tre mest framskjutna tabellplaceringarna innebär kvalspel mot elitserien längre fram.