Jag var nere i Kolding när en klack på hundra Nyköpingsbor euforiskt hajade fram Erik Skoglund, som reste sig från en träff som hade sänkt rätt många boxare. Och han vann näste rond klart.
Det var då jag förstod att Erik Skoglund skulle kunna bli världsmästare. Den EU-titel han tog då och IBF:s interkontinentala titel som han ska försvara nu, efter att bara gått en vanlig tiorondare mot den jamaicanske legenden Glen Johnson, är bara ett steg på vägen.
MEN det är precis rätt läge att göra ett kraftfullt försök att ta den här matchen till Nyköping. Jag har diskuterat saken en handfull gånger med promotorn Nisse Sauerland.
Jag har gång på gång sagt att Erik lätt skulle fylla Rosvallas stora ishall redan nu. Han har hela tiden sagt att de kommer att vänta med att försöka få dispens tills det blir frågan om en världsmästarmatch som hela svenska idrottsintresserade folket skulle vilja ha – och då skulle de ta sikte på Globen.
Nu tar de sikte på en match som hela Nyköpingstrakten och den boxningsintresserade delen av Sverige har trånat efter. Det räcker för att fylla ishallen i Rosvalla på en vecka. Det är jag rätt säker på. Det hade varit ännu lättare med en Europatitel på spel och det hade varit safe att sikta på nya Rosvalla arena, sporthallen med nya, branta fräscha läktare. Men den karga ishallen är liksom mera boxning. Och det är grymt sympatiskt när Erik verkligen innerligt menar det att han inte skulle vilja se en enda av de fans som har stöttat honom missa att få skaffa en biljett.
Jag är emellertid inte alls lika säker som Erik och Sauerland på att de kommer att lyckas. Men chansen finns onekligen. Mm, om man jämför med de MMA-matcher som de har släppt igenom bör helt enkelt Skoglund släppas fram.
Om det är ett risktagande av Erik att verkligen vilja ha en tolvrondare i comebacken efter skaderehab. Tja, att ha gjort senaste matchen i mitten av december och sedan opererats för diskbråck efter lite väl lång tid av bristande diagnoser är inte optimalt.
Men går inte ukrainaren Oleksandr Cherviak en mellanmatch nu så är det lika lång tid för honom. Och det finns ju alltid en risk i de tre–fyra första ronderna om man är lite ringrostig. Men Cherviak mäter bara 172 centimeter och jag kan härmed släppa en liten bomb och det är att Skoglund har växt ungefär två centimeter sedan man han registrerades in som en 186 centimeter lång ung boxare.
Risken att Skoglunds räckvidd med magiska vänsterjabbar inte ska bana vägen för en hemmaseger är oerhört låg – och det gäller även om matchen sorgligt nog skulle behöva flyttas.