Med vilja av ståluppför backarna

– Jag gillar att bli riktigt trött, säger Harald Stålberg och skiner upp. Syskonen Harald, Albin och Ellen Stålberg har fallit totalt för den på flera sätt tuffa men fartfyllda och roliga cykelsporten.

Cykel2014-09-23 19:16

Visst sysslar de med andra sporter än cykel. I vinter blir det hockey för Harald, handboll för Albin, Ellen ska åka lite skidor. Men de har – minst sagt – fastnat för det här med landsvägscykel.

Det lyser i ögonen på yngsta brorsan, Harald Stålberg, när SN:s fotograf tejpar fast en goprokamera på styret. Han kollar ofta på proffsen på teven och man lägger märke till handmålade CK Dainon-märken på cykelstrumpor. Detaljerna är viktiga i cykelsporten.

Samma energi har han ute på cykelbanan.

Det har funnits all anledning att öva fram den rätta segergesten.

– Jag gillar mest att göra så här, säger Harald, tar tag i tröjan med fingrarna och pekar på klubbmärket.

Vem i pro tour-klungan är det som du har tagit efter?

– Peter Sagan (24-årig slovak som har prenumererat på poängtröjan i Tour de France och tillhör favoriterna i VM-linjeloppet i helgen), han är riktigt bra!

Även Albin och Ellen kollar en del.

– Man kan även lära sig när och hur man ska sätta in ett ryck och så, att gå iväg i rätt utbrytning. Och så att vara lite slug och ligga på rulle så länge som möjligt och inte förivra sig, säger Albin.

Lillbrorsan Harald, som har lätt för sig i de flesta idrotter och faktiskt började med cykel först i cykelskaran, har många första- och andraplatser i år och gillar att köra offensivt. Han hade mycket otur på USM när han först missade bronset i tempoloppet med en halvsekund och när han sedan spurtade om guldet med minst ett silver i hamn i linjeloppet drog han ur foten ur pedalen.

Men Harald fick skön revansch i säsongen allra sista tävling. Ja, säsongen var egentligen över. Men då Harald och Albin hade tävlingsabstinens så övertalades pappa till en långresa till Skåne…

…och visst fick Harald plocka fram segergesten. Banan utanför Lund avslutades med en kort men brant backe. Tempoloppsvinnaren Sebastian Dellrup är från Lundklubben CK Trampen och var väl familjär med bansträckningen. Innan backen ryckte han. Men den lilla klungan kom i fatt. Harald rundade Dellrup och gick solo uppför backen. Väl uppe vid målet skilde det 100 meter till en jagande duo till Harald fördel.

I H13–14 var det två cyklister som stack loss tidigt. Men Albin tog sig, trots att han blev inpressad i en refug, hela tiden tillbaka till täten av klungan – och var trea i en kvartett som spurtade om tredje-platsen.

Han har tävlat flitigt och vann exempelvis dubbelt i Ystad. På SM var Albin näst bästa trettonåring i klassen – något som han tar fasta på.

– Jag ska underhålla den benstyrka som jag har byggt upp i vinter, så ska nästa säsong bli min, ler Albin Stålberg.

Det finns många sporter som har flera lagkompisar och är bekvämare – varför valde du den tuffa cykelsporten?

– Det är roligt att köra cykel – både uppför och utför. Det går fort och jag tycker det är kul att ta ut mig helt, att bli trött, sammanfattar Albin.

– Cykel är en perfekt sport för mig, tillägger han.

För Albin har det hänt massor när det gäller åkstyrka bara under sommaren – med snittider på över 40 kilometer i timmen på den 27 kilometer långa rundan.

Har ni något tips hur man ska tänka bort när det gör ont i benen?

– Jag bara biter i och kör – sitter så mycket som möjligt, förklarar Harald.

– Jag brukar sitta och titta rakt ner i ramen. Det är kul när det är jobbigt – för jag är ganska bra uppför, säger Albin.

Men är det verkligen bara roligt att cykla uppför?

– Ja, det är framför allt så kul när man kommer i mål, som efter den jättelånga backen i Kinnekulle. Då har man klarat det liksom, säger Ellen Stålberg.

Man får inte vara rädd av sig om man ska lyckas i linjelopp på cykel.

– Ja, man måste ta för sig i spurterna, annars åker man direkt ner längst bak i klungan, säger Ellen.

Harald låg en gång precis bakom fem cyklister som körde ihop – men fann sig direkt i situationen.

– Sedan kunde jag ställa mig upp på pedalerna och köra ikapp klungan direkt, säger han påtagligt belåtet.

Ellen har råkat ut för den tuffaste vurpan under året.

– Jag ramlade in i målet när det var en som hakade tag i min cykel. Men hon slog sig mer – hennes knä svullnade upp.

– Det var värre med ryggen. Men man slår sig inom alla sporter, inflikar Albin som tvillingsysterns vådliga krasch från sidan.

Det enda som inte är så kul tycks vara att de har varit så ensamma i CK Dainons ungdomssektion.

– Jag är enda tjejen. Det är lite irriterande – det skulle vara mycket roligare om vi i alla fall blev dubbelt så många och minst en tjej till – men det kan vara på gång några ungdomar från andra sporter som vill testa cykel, förklarar Ellen.

– Vi ska i alla fall köra vidare alla tre. Alla tre blir äldst i våra klasser, så det blir en rolig säsong – men ännu roligare om det blir fler som kan köra ihop, tillägger hon.

Nu har de å andra sidan blivit bekanta med cyklister från hela landet.

– Det är skitkul att de snackar så mycket med killar andra klubbar, det blir som ett kamratgäng som lär känna varandra ute på tävlingarna, säger pappa Olle Stålberg.

Familjen Stålberg har fått lägga om sina rutiner sedan barnen började med cykel. Midsommarfirande är exempelvis lika med klassiska Solleröloppet. Olle är chaufför, drickalangare, taktikuppläggare, mekaniker – och en hel del annat.

– Ha ha, ja det är en del att göra och svårt att hinna med allt på tävlingsplatserna; även om jag själv har cyklat så håller jag på att lära mig vissa saker. Ibland avgör tyvärr materialet i cykel, men det är skitkul att se vilken utveckling de har haft, säger Olle – som har förhoppningar om tillskott i ungdomssektionen till nästa år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!