Första halvlek blev tämligen enahanda. IFK låg på, låg på och låg på. Tun fick bara försvara sig. Men gjorde det rätt förtjänstfullt.
– Vi skulle mest försöka hålla tätt bakåt i första och satsa på kontringar. Vi visste att de skulle ligga på hårt, säger Tun-målvakten Michell Stonham.
Hon hade att göra och agerade riktigt vasst.
– Jag har haft uppehåll så jag var ordentligt spelsugen, säger Michelle.
Sasse Rammos kanon efter en kvart hade hon dock inte en chans på. Den smet in tätt under ribban. Men sedan såg hon till att varken Edina Begovic, Alma Sjödahl, ja inte en enda IFK:are ytterligare kom i målprotokollet resten av matchen.
– Hur många gånger jag hade hjälp av stolpe och ribba? Vet inte. Jag håller inte reda på det. Är så inne i matchen, ler Michelle.
Men åtminstone en stolpträff (Filippa Sjöberg) och två ribbträffar (Ronja Gustafsson och Moa Ivehammar) hjälpte henne också att freda målet.
– Fast det var synd att inte Sasse eller Edina kom fria mera. Man får inte säga det, jag vet, men det är så jäkla kul att möta dem i frilägen, säger Michelle med ett skratt.
Den som främst var "skyldig" till att det inte blev några frilägen var Tun-kaptenen och mittbacken Sofia Sandström. Hon var strålande och stoppade gång på gång IFK:s anfallsförsök.
– Nej hon är inte så snabb men hon är så smart och står så rätt hela tiden, myser Tuns assisterande tränare Björn Carlsson.
Nu stred resten av backlinjen också förtjänstfull. De unga ytterbackarna Rebecka Gustafsson och Hanna Gustavsson förtjänar också plus.
I andra halvlek kröp också Tun upp ur försvarsvärnen och flyttade upp mer folk. Och kvitteringschansen kom. I inledningen av andra var Lovisa Ederström plötsligt helt fri med Iqra Sahi.
– Jag försökte placera den men hon plockade den ändå, beklagade sig Lovisa som sånär dessutom hade fått med sig returen i tomt mål.
– Ja det var så här nära, säger Lovisa och visar några centimeters lucka mellan tummen och pekfingret.
IFK-tänaren Gunnar Bratt konstaterade att laget måste ha haft 20–1 i målchanser.
– Men vi grillade dem ju bara i 75 minuter. Sedan blev det lite för mycket kvadraten och ingen som rörde sig, säger Bratt.
Han var mest nöjd med trion Ronja Gustafsson, Patrycja Jerzak och Frida Ahlerup. Och att det nu väntar DM-final mot Triangeln. Preliminärt 27 maj.