William Ankarhake är i färd med att inta en matlåda när SN-sporten når honom. Förberedelse inför en ny testträning med Nyköpings BIS är det frågan om. I nuläget definierar han det som "hålla i gång-träning".
– Det var jag själv som tog kontakt med John Wall (NBIS-tränare), som tog emot mig med öppna armar och sa att det var bara att tuta och köra, säger William.
Han lovordar NBIS-tränaren Wall.
– En fantastisk människa och tränare. Och Bissarna som klubb ligger mig också varmt om hjärtat. Det är ju Nyköping som är mitt hem.
Ankarhake anslöt till NBIS under sensommaren 2014 för att senare, under våren 2015, bryta kontraktet med klubben i samförstånd. Det hela bottnade i bristande motivation hos Ankarhake.
– Jag är inte tillräckligt motiverad för att träna och spela matcher. Om jag inte går fullt ut blir det halvdant och då står jag i vägen för någon som är motiverad och jag slösar bort både min och andras tid, sa Ankarhake till SN då.
Han nämnde i samma veva sina ambitioner på att ge sig ut i världen och resa. Och det blev en avstickare till Australien, och spel i landets andradivision under den nu avslutade säsongen. Innan William ådrog sig en knäskada hade han hunnit med att ge en hel del offensiv näring till sitt Logan Lightning, som både anfallare och yttermittfältare.
– Det blev mer mål än spelade matcher, och jag spelade 14 totalt, minns William, som där fick känna på en tillvaro som heltidsproffs.
– Och på fritiden bodde jag i ett stort hus med den assisterande tränaren. 35 grader varje dag, sola, hänga på stranden, surfa... det fanns ingenting att klaga på.
Och Logan Lightning hade heller inget att anmärka på när de utvärderade Ankarhakes insatser.
– De ser gärna att jag kommer tillbaka i slutet av januari, och tanken är att vi ska ta ett gemensamt beslut i början av januari om jag ska komma tillbaka, berättar William.
Hur Nyköpings BIS resonerar vet han i dagsläget inte.
– Vi har inte haft något konkret snack om kontrakt eller så.
Men visst finns intresset hos honom om allt kan falla på plats. Han har redan nämnt tränarbiten.
– Och det är en miljö jag trivs i, en seriös miljö med många unga och hungriga killar som vill utvecklas. Och om ett antal år kommer klubben spela i superettan, och det vore häftigt att som en lokal kille få vara med på den resan, säger William.
Han håller, i likhet med många andra spelare den här tiden på året, dörrarna på vid gavel.
– Jag har lite olika alternativ. Efter nyår någon gång hoppas jag ha bestämt mig, avslutar en förväntansfull Ankarhake.