De två senaste säsongerna har tabellmässigt blivit de två sämsta under de sju raka säsonger klubben huserat i division 1. Nu senast slutade Bissarna åtta, året innan tia. Sedan uppflyttningen 2012 har laget placerat sig trea, sjua, sexa, sjua och fyra innan de två senaste åren.
Med facit i hand är placeringarna 2018 och -19 alldeles för låga med tanke på det spelarmaterial som funnits. Tränaren Brian Clarhauts engagemang och energi var det aldrig något fel på. Men båda säsongerna hade lite av karbonpapper över sig. Våren var skral eller till och med riktigt skral. Nedflyttning som därmed hotade grejades sedan med en strålande andra del av serien.
Både -18 och -19 tippades laget i förhandssnacket på över halvan. Med all rätt. Ställ inga sådana krav 2020. Orsaken är enkel. Sedan förra säsongen har Bissarna tappat – håll i er nu – 646 spelade division 1-matcher, 79 superettanmatcher och 13 allsvenska matcher.
Mer än tio spelare ur fjolårstruppen har försvunnit med den erfarenheten. De som värvats in som ersättare har gemensam erfarenhet av division 1-spel eller högre som uppgår till noll.
Ni läste rätt: noll.
Visst, det finns så klart kvar en mängd erfarenhet, framför allt i de defensiva regionerna. Det kommer att bli grymt viktigt för Jan Melle att sätta en hållbar defensiv från kick off, en defensiv han sedan kan luta sig mot. Nordenberg, Wickman, Ahmetovic, Benker och Enström kommer att bli nyckelpersoner i Bissarna säsongen som kommer.
Ju längre säsongen går får vi sedan hoppas att den nya spelarkader som finns offensivt tar för sig mer och mer, och som klyschan säger fyller ut division 1-kostymen. Vi får lita till att klubben hittat några guldkorn från lägre serier, för det är nog en nödvändighet att någon eller några tar ett stort kliv i sin utveckling.
Förra säsongen fanns Enis Ahmetovic, Oscar Karlsson och Marcus Burman. Denna trio låg bakom väldigt mycket av det som resulterade i mål och målchanser. Nu går man in i säsongen varken med en etablerad kreatör på mitten eller en målgörare av rang.
Inte blir läget lättare av att vi står inför en coronakomprimerad säsong, något som kommer att slita extra mycket på spelarna. Det kommer därmed också att gå fort att tappa mark i tabellen med två matcher i veckan. Svackor i form och spel kommer nästan alltid, nu måste de hållas kort och lagets lägstanivå får inte bli för djup.