Adis Djokovic ser det som självklart att åka upp till Friends arena på söndagen när Sverige tar emot Montenegro i EM-kvalet. Den här gången åker han med klubbkompisen och Stockholmskillen Carl-Johan Ågren som guide och reskamrat.
– Jag skulle inte vilja säga att jag är fanatisk när det gäller landslaget. Men jag följer varje match och har gjort så sedan vi fick vårt landslag och vi är inne på nionde året, berättar Adis Djokovic.
Han ser ett ungt landslag som ändå är på väg igenom en generationsväxling och han jämför landets stolthet därför lite med hur det är för Norge.
– Fyra–fem spelare som jag spelade med i ungdomslandslag har fått chansen i A-landslaget. Den satsningen som görs nu, den kommer vi se resultatet av om två till tre år. Men senast i Danmark spelade laget bra, även fast det är mycket nytt så känner spelarna varandra, säger Djokovic.
Känner du besvikelse över att de är med där och inte du?
– Framför allt är jag stolt över att ha fått spela med dem. Men jag ser att spela fotboll, det ger resultat. Jag har fortfarande en dröm om att någon gång få spela för A-landslaget. Annars hade jag inte haft motivation och drivkraft att fortsätta spela fotboll.
Till landslaget känner han dock att han har en bit i nuläget.
– Just nu, ja, med tanke på skadorna jag haft och som gjort att jag inte presterat så bra som jag velat och inte kunnat göra så många mål. Men jag tror det är en fördel att jag gått igenom alla ungdomslandslag och att tränarna därigenom vet vem jag är. Men jag måste spela på en högre nivå för att kunna bli aktuell.
Han berättar att han blir igenkänd när han bara är supporter också.
– Med tanke på att landet inte är så stort och att jag var målskytt i ett av de bättre lagen i ligan så känner folk igen mig. Plus att staden jag kommer ifrån inte är så stor så att de flesta spelarna blir igenkända.
Hur blir du när du står på läktaren?
– Jag blir en helt annan person när jag ser landslaget spela. Jag lever mig in i matcherna. Även när jag ser på tv så måste jag se matcherna själv och då höjer jag tv:n till maxvolym...
När lagen möttes nere i Montenegro fanns inte så mycket att yvas över.
– Det var en tillknäppt match med få målchanser. Ändå var vi besvikna över resultatet.
Det är dock inte frågan om så mycket negativa reaktioner som tas ut på landslaget.
– Folk har en viss förståelse för att landslaget är ungt. Man fortsätter pusha, snarare än att såga.
Han känner sig skapligt påläst inför landskampen. För det mesta vet han vilka som får spela bara av att se en landslagsuttagning.
– Nu klev ju både Stevan Jovetic och Marko Basa av mot Danmark. Det är viktigt för vårt landslag att de kan spela mot Sverige.
Har du några ritualer inför matcherna?
– Jag brukar alltid åka så jag är på plats tre till fyra timmar före match. Visst har jag lite kontakt med vissa spelare i laget via datorn, men det är svårt att få tid att träffas i samband med sådana här landslagssamlingar.
Till sist, vad slutar matchen?
Oj... Jag tippar att vi vinner, med 2–1.