– De första minuterna på planen var nästan en overklig känsla. Men efter en halvlek i A-landslaget känner jag ju att det är i de här sammanhangen som jag vill vara, säger Adam Lundqvist.
Han minns det första inhoppet med Bissarna som 16-åring.
– Det är så mycket som har gått bra för mig sedan dess. Och visst är det en häftig resa. Men jag vill ju inte att den ska stanna här. Jag vill hela tiden mer. Så är det alltid med mig.
Adam ser den där drivkraften till 90 procent som en stor tillgång, men känner att den vissa gånger kan gå för långt.
– När jag direkt efter matchen mot Estland inte kan njuta resten av kvällen att jag faktiskt har spelat en A-landskamp utan bara tänker på att jag vill in och köra igen önskar jag nästan att jag vore bättre på att stanna upp och njuta lite av det jag faktiskt har åstadkommit genom att ta mig hit.
Men det finns också massor att tjäna på inställningen att "det här är ingenting, jag vill ha mera".
– Det är mycket den drivkraften som har tagit mig hit
Urban Strand hade Adam som adept i Bissarna från åttaårsåldern till fjorton och så som assisterande tränare till Niklas Hjelm även under den där A-lagssäsongen 2010.
Hur minns du honom som spelare?
– Jag har aldrig någonsin sett någon så bra i de där tidiga åldrarna. Drivkraften var någon för jäkligt...
Adam var under hela tiden i Bissarna en kvick och spelskicklig innermittfältare.
– Han hade en jättekänsla i vänsterfoten, han hade egentligen allt i de tekniska sakerna. Men framför allt slogs man av att Adam hela tiden gav hundra fast han har haft lätt för sig och varit bäst i gruppen. Sådant imponerar på mig.
Tänkte du redan då att han skulle kunna gå hela vägen?
– Nja, jag tänker inte så, mera att man märker att man har en jäkligt duktig fotbollsspelare. Visst allsvenskan är väl inte så förvånande men att han har lyckats ta även det sista steget är starkt.
Hur gick tankarna när du såg Adam springa in på planen i onsdags?
– Man tror inte riktigt att det är sant; lite rörd när man vet hur han var som ungdomsspelare och hur han sedan gick rakt in i omklädningsrummet och började garva när han kom med i A-laget och att han tog för sig direkt på planen fast det är mycket fysiskt spel i division 2. Och det är inte lätt att bara flytta till Borås och lyckas direkt. Starkt.
Nu hoppas Urban att han får se Adam även mot Finland på söndag.
– Jag tycker att han var onödigt försiktig mot Estland, även om det är klart att när han spelade så safe och inte valde att försöka gå runt och komma på inlägg blev det ju heller inga misstag. Nu hoppas jag att han får speltid, mycket talar ju för det så den matchen missar jag INTE. Det är klart att jag hänger med en hel del på teven när han spelar, även om det blir ganska få tillfällen live – senast på Tele 2 mot Bajen.
Adam är själv just rejält taggad att göra mera på planen i mötet med Finland än i onsdags:
– Jag vill absolut göra mera med bollen – om jag får spela.
I början var det riktigt jobbigt när man kommer från semester från fotbollen, två träningar med boll och sedan ska ut och spela landskamp. Men det var också riktigt skoj. Under en månads uppehåll från gemensamma träningar hinner man glömma hur jäkla kul det är med fotbollen på den här nivån. Det är ju här jag vill vara. Det är det här jag vill hålla på med!