– Bollen ska ligga still innan du sparkar ut den.
– Backa.
Armrörelserna är raka och bestämda. Utstrålningen likaså. Ida Lindblom utstrålar pondus helt enkelt.
Borlängetjejen dök upp en timme innan matchstart mellan IFK Nyköping och Hammarby IF. Det är en av reglerna som Stefan Karlsson, ansvarig för föreningsdomarna i Nyköping, satt.
– För att kolla in planen, om man inte varit där tidigare, omklädningsrummet, träffa matchvärden. Sen ska det vara stil och profil. Man ska vara klädd som domare. De svarta benstrumporna, svarta kortbyxor och en domartröja. Det är viktigt. Man har vunnit halva matchen då, säger han.
Under helgen avgjordes Rosvalla Nyköping cup. Ida hade sex matcher att döma på förmiddagen. Stefan hade lagt upp schemat så att domarna dömde tre matcher i rad, hade ledigt de tre nästa och dömde sedan tre till.
– När de blir lite äldre kan de köra fyra, fem matcher på raken, men allt är individuellt, säger Stefan Karlsson.
Domarna fick en genomgång innan deras dag på planen startade. Ida vill gärna gå in i sin egen lilla bubbla också.
– Jag tänker lite på hur matchen ska bli. Man vet ju inte om det är två lugna lag som möts eller två hetsiga. Men jag tänker på att jag ska komma nära bollen och vara extra tydlig. Ha raka armar vid hörnor och hur jag blåser i pipan. Man har ju olika trudedlutter som man spelar.
Ida flyttade till Nyköping i år. Hon pluggar flygteknik på Skavsta. På köpet fick IFK Nyköping en domare.
– Jag bor själv och man tjänar ju ganska bra med pengar så det är en inkomst nu när jag pluggar. Det här kan jag styra lite mer själv också, mer än om jag hade tagit jobb i en matbutik.
Pengarna lockade även i början och att få döma matcher med barn. Numera dömer Ida nästan jämnåriga.
Är det lika kul?
– Ja, speciellt om man får prova på olika positioner som domare. Man kan vara linjedomare också och fjärdedomare. Det är lite olika uppdrag då.
Att vara tydlig och rak hör till Idas stil.
– Och så måste man våga prata inför folk, inte vara blyg. Spelarna får direkt en bild av oss när vi kommer till planen utan att vi sagt något. Om vi går där rakryggade med strumporna uppe då får de automatiskt en bild av mig: "här är en bra domare". Första intrycket är viktigt.
Ida erkänner att det ibland kan bli fel.
– Men då får jag stå fast att jag gjort den bedömningen. Pekar jag åt fel håll så får jag ta det. Men om man dömt en gruppfinal till exempel och jag ser något som lagen inte ser så kan det bli ganska mycket frustration som kommer ut. Och då kan man tänka efter "blåste man fel", men i stunden så såg jag vad jag såg.
Hon har heller inte många sekunder att bestämma sig heller och ingen VAR att luta sig tillbaka på.
Är det inte nervöst i början?
– Man dömer först två och två på sjumanna. Då får man stöd av varandra. Egentligen är det ledarna som är värst och föräldrarna och så drar de med sig spelarna. Det är oftast inte spelarna som börjar, säger Ida Lindblom.
– Det är väldigt skillnad om man har en auktoritär tränare som står och skriker, då blir spelarna därefter. Har man en lugn ledare så blir även laget lugnt, säger Stefan Karlsson.
Att vara tjej och döma killmatcher är inte helt lätt heller.
– Speciellt när de är i 13-14 års åldern. Det är lite läskigt. De kan ju vara längre än en själv också. Men det är bara att vara tydlig och visa att det är jag som bestämmer. Och att vara trevlig hjälper också. Man måste komma ihåg att de känner mig som domare men inte mig som person, så man får inte ta åt sig något.
Du har aldrig funderat att sluta?
– Man har haft riktiga skitmatcher men jag är ändå en person som inte ger upp. Men visst, ibland vill man bara gå därifrån och aldrig komma tillbaka men det är bara att tänka: "det här var en gång, hur ska jag göra nästa gång för att det inte ska kännas så här." Jag har växt som person av att döma. I somras fick jag vara med i Gothia cup och det var en upplevelse.
Stefan säger att det är domare som knäckts på vägen upp till distriktsnivån, där man måste var 16 år för att döma. Och att man från föreningen gör så mycket som möjligt för att hjälpa de unga domarna.
– Vi vill att de utvecklas, vill att de inte hoppar av efter femmanna- eller sjumannafotbollen.
Matchen mellan IFK och Hammarby blev en snäll historia där de grönvitaspelarna stod som segrare med 1–0. Svåraste beslutet för Ida var egentligen en indirekt frispark i straffområdet.