Det har blivit en trend att Bissarna drar iväg den sista sparken för säsongen i kylig norrländsk miljö. 2014 matchade man borta mot Umeå i sista omgången, i fjol gjorde man det på LF Arena i Piteå. På samma konstgräs spelade laget sin sista matchminuter av säsongen 2016, lagets fjärde i division 1 norra. Redigt kylslagna minuter av rapporterna att döma.
Siffermässigt kan bokslutet för 2016 skrivas en 7:e plats med 35 poäng. Att jämföra med 3:a (49 poäng) 2013, 7:a (35 poäng) 2014 och 6:a (37 poäng) i fjol.
Ska laget och klubben vara nöjda med bokslutet för 2016? Helt klart detta trots den avslutande storförlusten.
Bissarna anno 2016 har bjudit på väldigt bra spelperioder, omstarten efter sommaruppehållet var exempelvis strålande då bland annat cupspelsplatsen nästa år grejades. Men säsongen har också haft formsvackor när kvaliteten gått ner lite för djupt. Sleipner borta var en sådan match där sista kvarten var för att citera Bissarnas huvudtränare John Wall "till och med bortom Hawaii-spel".
Det finns många orsaker till svackorna, främst skulle jag vilja säga att det är något typiskt för ett i stort sett påtagligt ungt lag.
Jag och kollegorna på sportredaktionen träffade John Wall innan starten av årets säsong. Han berättade och visade lite hur klubben tänkte och hur han tänkte. Det var mycket givande.
Wall ringade då in tre spelare i vardera lagdelen som nyckelspelare, Calle Svensson i försvaret, Suad Gruda på mittfältet och Dago Funes på topp.
Att fotboll är färskvara kan vi konstatera, mycket har förändras. Calle försvann till Huskvarna i somras, Funes har förvisso varit en nyckelspelare men som mittfältare. Suad Gruda har spelat kontinuerligt men tappat den positionen han var tänkt till, centralt defensivt på mitten. Förstavalet där har varit Sal Jobarteh.
När det gäller just Sal har vi fått kritik från NBIS-lägret för att vi inte noterat hans kvaliteter tillräckligt när vi gjort våra bedömningar. Helt klart kommer inte Sal att vinna vår svaljakt. Att vi inte gett honom så många svalor betyder ju inte att vi tycker han är dålig. Sal är en helt okej division 1-spelare.
Det jag har tyckt är att det blivit lite för mycket alibispel. Sal gör det lätt för sig hela tiden och fördelar bara vidare. Och visst, det är kanske hans roll att vara en säkerhetsventil. Men som jag ser det måste man kunna begära mer i dagens fotboll.
En annan orsak till svackorna är att man varit skadekänsliga framåt.
Romain Gall spelade inte i Piteå och jag är rädd att han gjort sin sista match i NBIS-tröjan. Galls offensiva kvaliteter och potential är redan alldeles för höga för division 1. Visserligen finns det mer defensivt för honom att ta till sig men det är bara en inlärningsfråga. De offensiva kvaliteterna har han naturligt i sig.
Inte heller Carl Björk fanns på plan i Piteå. Lite oroväckande att han inte är presenterad på en kontraktsförlängning för jag kan tänka mig att Bissarna försökt, ja till och med försökt mycket. Klubben har ju redan ett tiotal spelare på kontrakt för nästa säsong. Också Carl Björk har, trots en del skadebekymmer, visat väldigt hög offensiv kvalitet han också. Även i hans fall kvalitet för spel högre upp. Kan tänka mig att det är åt det hållet han vill. När det gäller Björk har Bissarna nog tagit strid för att få behålla honom, Gall ser man som förlorad.
Ska klubben kunna lämna mittens rike av tabellen och närma sig toppen 2017 måste två spelare av Gall och Björks kvaliteter finnas i truppen, ja kanske till och med tre. Sedan vore det så klart toppen att få hem Enis Ahmetovic och Oscar Karlsson från konkurrenten Brage igen.