Det är förstås extra kul att se tjejerna i bägge lagen ta för sig på planen här i årskurs två-matchen. Selma var till exempel duktig back.
– Det var roligt, men de hade några bra spelare i deras lag, säger hon efteråt.
Det var lite charmigt när Peterslundscoachen väldigt avslappnat frågade sina adepter om de ville ha en taktik eller bara köra på. I Svalsta valde man det senare.
– Ja, vi sa att nu kör vi på och vi ska vinna det här, säger Alex, som var väldigt orädd och bra i målet och hade ett par fina räddningar.
– Jag fick flera stenhårda bollar på mig, påpekar han.
Stämmer ska sägas. Ingen av de vid det här laget hjärtligt skrattande ledarna hade räknat målen, men det hade förstås Alex i kassen.
– 2–2 slutade det, säger han tvärsäkert.
Poolarnas sista match i gruppen är speciell.
– Då möter vi våra brevkompisar, Vittras bolltrollare heter de, säger Alex.
– Och då vill vi förstås vinna. Det tror jag vi gör också, säger Selma och Hedvig.
Liksom i de övriga av de sju–åtta matcherna som SN-sporten bevistade var de vanligaste byxorna inte något av traktens fotbollslag eller neutrala från någon av de större fabrikaternautan...Barcelona. Och visst fanns det begynnande bollgenier här och där – men Svalstatrion som vi träffade var eniga om en sak:
– Vi ska ha kul, det är det som gäller, säger Hedvig.
Har ni haft kul då?
– Jaaa, säger alla tre i kör.
Vad har varit allra roligast?
– Det är väldigt roligt att få bollar på sig så man stoppar motståndarna, säger de försvarsspelande tjejerna.