Tre pass i veckan försöker Lasse Jansson få till på lokala gymmet. En viktig del i hans väg tillbaka.
Dagen efter senaste intervjun med SN (början i av mars) fick Fotbollslasse, eller Lasse Jansson som Stigtomtabon egentligen heter en ny oväntad snyting.
Den kände och uppskattade sportfotografen hade då tagit sig igenom fem månaders isolering på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och Akademiska sjukhuset i Uppsala dels för cellgiftsbehandling mot leukemi, dels för en stamcellstransplantation.
Väl hemma igen efter detta drabbades han av flera virusinfektioner då hans egna immunförsvar i princip raderats ut av all behandling. Det var en av dessa infektioner som var orsak till den nya snytingen han fick:
– Den smällen var jag inte beredd på, säger Lasse Jansson om beskedet att han hade drabbats av en tumör i en halsmandel.
– Det var mentalt mycket jobbigare att få höra att jag hade en tumör än att jag fått leukemi, fortsätter han.
På ett halvår har han i princip blivit av med hela tumören. Senaste röntgen, i juli, visade bara på en liten återstående rest. Den räknar läkarna ska försvinna av sig själv. Någon mer behandling är inte planerad.
Att han fortsatt orka vara så positiv och beredd på att kämpa vidare trots nya tuffa besked, är minst sagt imponerande.
– Det är nog inte någon dag som jag dippat totalt. Visst, jag var ganska klen när jag lades in på Mälarsjukhuset i påskas. Men det berodde ju på den senaste behandlingen.
Kroppen, framför allt magen, reagerade kraftig på den behandling mot tumören som omedelbart sattes igång. Eftersom tumören satt i svalget svullnade den också igen inledningsvis. Som värst var det bara ett litet hål kvar.
I denna miljö är vi mest vana vid att se Lasse Jansson.
– Det var någon natt där som jag inte sov så mycket. Jag var rädd att jag inte skulle kunna andas, minns Lasse Jansson.
Men på den senaste röntgen konstaterades alltså att det bara återstod en liten rest av tumören. Men samma röntgen gav Stigtomtabon ännu ett oväntat och tråkigt besked.
– Man upptäckte en bakterieansamling i min höftprotes.
Innan 59-åringen drabbades av leukemi byttes en utsliten höft ut. I ett års tid har han oftast haft krycka när han går.
– Nu ska jag träffa en ortoped. Förmodligen kommer jag att få antibiotika. Hjälper inte det kan man öppna upp och försöka spola rent. Hjälper inte det heller får jag byta protes.
Det sista är naturligtvis inget som Lasse Jansson vill behöva gå igenom. Det skulle betyda att det tar ännu längre tid för honom att komma tillbaka i normala gängor igen.
För annars har han så smått redan börjat återgå till ett, i alla fall, mera normalt liv.
– Men jag är fortfarande infektionskänslig så jag har fortfarande pandemirestriktioner: undvik folksamlingar, håll avstånd.
Den lokala idrotten slöt förra sommaren upp med massor av krya-på-dig- hälsningar när Lasse Janssons sjukdom blev känd.
Så han kunde vara med på plats, om än strategiskt placerad borta från värsta folkhoparna, när en av döttrarna tog studenten i våras. Tre gånger i veckan försöker han gå på lokala gymmet i Stigtomta.
– Men jag gör det mitt på dagen, då är det oftast bara någon pensionär och jag där.
Träningen behövs. Musklerna tappade allt och lite till under isoleringen.
– Jag börjar inte på noll, jag börjar på minus, säger han och gläds lite åt känslan att få ha träningsvärk igen.
Den senaste månaden har han även åkt och tittat på lokal fotboll. Även då strategiskt placerad borta från människor. Att han varit saknad råder inget tvivel om.
– Det är många som vill ta i hand eller ge en kram. När jag säger nej är det en del som nästan blivit lite stötta, konstaterar han.
Varje gång han varit vid en fotbollsplan har han också fått frågan om han inte ska fotografera igen.
– Men jag har inte fotat någon fotboll. Bara när jag varit ute i naturen. Fotboll kommer jag nog inte att kunna fotografera på ett tag.
Att släpa på all utrustningen är för tufft just nu. Samtidigt gläds han ändå åt att folk frågar.
– Det visar ju att de uppskattar det och vill titta på mina foton.
På sin många promenader fotograferar Lasse Jansson gärna.
Lasse Jansson erkänner att i hans egen uppgjorda tidsplan skulle han börjat jobba igen den närmsta tiden. Men nu blir han fortsatt sjukskriven i alla fall till och med oktober.
Han vet att han fortsatt kommer att få ta prover och gå på kontroller rätt lång tid framöver och att det kommer att ta tid innan han friskförklaras helt.
Nu har det gått 14 månader sedan det oväntade beskedet om att han drabbats av leukemi kom.
– Visst har det varit en lång tid. Men jag har i alla fall fått chansen att bli vårdad och behandlad. Det är inte alla som hinner få den chansen.
Det starka ljuset från månen för någon vecka sedan fångades också av honom.