Klassbacken Calle Svensson har genomgått en mindre knäoperation i veckan. Beskedet som tränaren Melke Alan nu har fått var förvisso ganska väntat – men ändå tungt.
– Absolut, men jag vill ha Calle med i gänget ändå så mycket som möjligt. Han har en proffsig attityd och en viktig roll att fylla i gruppen, säger Melke.
Glädjespridande och rutin är två egenskaper som nämns ganska snabbt när Bissarnas mest allroundkunnge spelare nu får stötta från sidan
Men lagets allra hetaste avslutare sedan Melke tog över, mittfältaren Andreas Gillström, är inte bara tillbaka efter sjukdom. Det lyste självförtroende om den under vårsäsongen så ofta bänkade Sandvikenmittfältaren i lördags då Bissarna avverkade den sista träningen innan måndagskvällens viktiga drabbning på Nya Parken i Norrköping.
Gillström stegade exempelvis fram och borrade in en grymt snygg frispark i krysset – som om det vore vardagsmat.
Det lyser spelglädje i Mahmouds Eids tidigare så oroade ögon. Där har ni två av dem som har lyft sig mest under Melke Alan.
– Ja, och de gör det i lite annorlunda roller. Det gällde snabbt att lägga ett nytt pussel för att få ökat energi och få ut mera av ett lag med många duktiga spelare. Vissa bitar föll på plats direkt, säger Melke Alan samtidigt som han ser till att killarna verkligen joggar ner.
Han är påtagligt ambitiös och krävande under passen som inte sällan blir längre än utsatt tid – i lördags bara en dryg kvart ska sägas. I fredags gick han in och röt i ordentligt när koncentrationen fladdrade iväg på sina håll.
– Absolut! Spelarna måste agera precis som man gör under match och sedan ta med sig de vanorna. Det är oerhört viktigt att bara jobba vidare på det som de har gjort bra.
Plötsligt har det blivit konkurrens om platserna igen, inte minst på mittfältet.
– Då blir man glad när en sådan som "Basse" (Sebastian Holmqvist) kommer in, visar fin attityd och avgör som sist.
Suad Gruda spelade halvskadad på sensommaren, men såg också rapp ut nu.
– Han fick ju vila en match. Det verkade ju göra honom gott. Han var bra mot AFC och ser bra ut på träning, instämmer Melke.
In i truppen kommer en intressant anfallare från utvecklingslaget i form av William Ankarhake, som är skolad hos Åtvidaberg FF:s och en gång i tiden Celtics akademier.
Bissarna har haft ruskigt svårt för Sylvias tunga spelvändningar. Laget har gått knackigt men individuellt plussar Melke för en handfull spelare, ofta skolade spelare med IFK Norrköping-bakgrund, och nämner 195 centimeter Markus Hansson som ett exempel på den där tyngden.
– Men killarna lyckades ge bra understöd och stoppa den ännu lägre Luca Polo senast. Det är bara att jobba vidare på samma sätt på Parken. Det ger killarna en trygghet att ha bra koll på Sylvia, men spelmässigt är det ju meningen att vi med vårt poängflyt ska sätta tonen.
Trots hela tio poäng av tolv möjliga sedan Melkes tog över som NBIS-tränare är det bara fyra poäng ner till nedflyttning – hela tre lag åker ju ut direkt och det finns ingen avhängd bottentrio i årets norretta. Men slår Bissarna Sylvia skapas en lucka till yterligare ett lag.
– När vi kommer att summera till sist tror jag att det behövs 30 poäng för att klara sig – så vi lägger ingen energi alls på att kolla hur det går för de andra lagen. Alla energi läggs på att inte falla tillbaka till det som inte var bra. Om killarna fortsätter att spela med den farten de har gjort när spelet stämmer och inte faller tillbaka för djupt så kommer det att lösa sig med marginal.
Just att klara sig kvar i norrettan är en av de faktorer som Melke Alan väger in när han nu även i övrigt samtalar med kubben om att bilda en tränarduo med John Wall, som blev klar i veckan.
– Jag har sagt till klubben att jag inte är intresserad av att fortsätta med hela pendlingsprojektet med ett division 2-lag. Jag trivs i Bissarna och kan jag bara få ihop mitt liv då jag har fyra barn så är jag intresserad av att fortsätta som division 1-tränare. Men gäller det inte uppdraget att utveckla mig själv inom elitfotboll så väljer jag att vänta med att ta lag tills barnen växer upp, säger Melke.