– Vi förtjänar ju att gå upp. Jag tycker att vi spelar bra fotboll alltså. De har sådant flyt, säger IFK:s offensiva spetsspelare Alma Sjödahl i två meningar som beskriver frustationen i IFK-laget efter 3–2-segern i lördags när Holmalund firade med färdigtryckta banderoller den karga konstgräsplanen i Alingsås.
Det var 2–0-ledning för IFK med mersmak i pausvilan på Alströmervallen efter det att hemmalagets Ronia Gustafsson utvisades tidigt. Helt korrekt.
Däremot fick inte IFK med sig en till synes solklar straff just innan pausvilan när Alma Sjödahl sparkades ner av unga men duktiga hemmamålvakten Moa Edrud.
– Visst är det straff. Visst, det var starkt av domaren att ta deras röda men sedan tycker jag att vi får allt emot oss, säger Alma Sjödahl.
Det var många som var riktigt, riktigt bra i lördags – fram tills det att IFK fick Melinda Hall utvisad i 66:e minuten efter två gula kort inom loppet av tio minuter.
– Vi orkar inte efter utvisningen, vi orkar inte komma fram som tidigare, som vi måste för att kunna fullfölja vändningen, säger Alma Sjödahl.
Tvåmålsskytten Edina Begovic låg även bakom Almas distinkta 1–0-avslut.
Både Patrycja Jerzak och Cornelia Jansson med ett jättejobb visade innan paus att de är startspelare även i gränslandet mellan division 1 och elitettan.
– Cornelia skapade ju massor med sitt jobb, inflikar IFK-tränaren Gunnar Bratt.
IFK kom i vägvinnande i djupledslöpningar efter många bollvinster högt upp i planen.
– Vår första halvlek alltså, den är så bra! Det skulle ju ha varit mycket mer än 2–0. Den fokusering som vi hade fram till sista tio i den första halvleken när vi rullar och rör oss, rullar och rör oss…då är det jäkligt bra, säger Bratt.
Sista draget var att kasta in en extra forward tidigt i andra i form av den i veckan sjuka målspottaren Sasse Rammo, som togs hårt och kom ingenstans.
– Det fick inte den effekt som jag ville ha, tyvärr, resonerar Bratt.
Men femettan som hade räckt till avancemang hade varit möjlig även efter 3–1 med tanke på det tryck som IFK-elvan hade i perioden kring 3–0.
– Ja, så hade det mycket väl kunnat bli! Det avgörs ju när vi tappar Melinda. Men hade vi fått nått mål mera i första så hade vi tatt det, säger Bratt.
Närmast ytterligare ett mål där innan paus var Alma Sjödahl, men hon nekades av den blott 15-årige målvakten Moa Edrud som med rätta fick priset som bästa hemmaspelare.
– Vi måste ju sätta våra chanser också, speciellt i hemmamatchen. För om man räknar chanserna på båda matcherna så har vi ju så många fler, säger Alma.
Holmalund hade ytterligare ett gäng soprena lägen – men alla kom efter IFK-utvisningen. Det rann tårar längs kinderna hos många av tjejerna när de gick ner till omklädningsrummet invid den karga Alströmervallens konstgräsplan. Andra fräste. Bratt var mest stolt över det tjejerna kom upp med i det som ser ut att bli hans sista match med IFK-laget.
– Så inåt helvete. Jag är mycket, mycket stolt.