Egentligen hade vi tänkt göra det här som ett klassiskt hemma hos-reportage med Bissarnas amerikanske mittfältare.
– Men jag bor inte så stort, ursäktar sig Jossimar Sanchez med ett leende.
I stället går vi ut och gör det som svenskar ofta gör, som Sanchez har förstått:
– Fikar... Ja, det blir en del sånt. Jag går ofta hit, med Benjamin Omerovic och Mahmoud Eid.
Född i Bronx, med puertoricansk pappa och dominikansk mamma (jag lärde mig spanska innan jag kunde engelska), och med större delen av livet i den absoluta närheten av New York har Sanchez varit van vid ett mer myllrande storstadsliv. Men han vande sig hyfsat snart med lugnet i Nyköping.
– Det var tufft i början. Speciellt det här med att gå runt och inte förstå vad folk sa runt omkring en. Det var mycket att gå fram och tillbaka. Men jag kom in i det bra, tack vare lagkamraterna.
Även det svenska spelsättet har han lärt sig allt eftersom.
– Det är mer intensivt än det mer tekniska spel jag varit van vid i USA. Intensiteten gillar jag. Sedan har jag, i den position jag har nu, tidigare mer stannat kvar i eget försvar och bara bevakat min position. Här handlar det mer om att följa med i anfall.
Hans främste förebild inom fotbollen är den gamle spanske mittbackskrigaren Carles Puyol, som Sanchez gör allt för att efterlikna.
– Han är urtypen för hur en lagkapten ska vara.
Du har själv varit lagkapten, som i ungdomslandslag för USA. Är du en ledare även här i Nyköping?
– Jag är inte den som pratar, om jag inte har något att säga. Och jag kanske var ännu mer tillbakadragen i början, jag ville inte komma hit och försöka ta över omklädningsrummet direkt. Men jag är inte rädd att säga till när jag har en åsikt om vad som ska göras.
Någon stor målskytt har 24-åringen dock aldrig varit.
– Nej, men det har väl hänt. Mer långskott i så fall, snarare än efter dueller i straffområdet.
Just målskyttet är något som han har saknat hos laget, något som hindrat NBIS från att nå sin fulla potential.
– Vi behöver vara mer dödliga framför mål. Vi har missat chanser vi inte borde missa och bör bli mer hungriga i straffområdet.
Den senaste tiden är det dock runt eget straffområde som det inte funkat för hans lag.
– Uppehållet var inte bra för oss. Förutom att vi kunde läka våra kroppar. Nu fick vi resultaten de två senaste omgångarna och är nöjda med insatserna. Håller man nollan, som mot Huddinge, är chansen stor att man vinner.
Sanchez själv hade inga egentliga saker att läka kroppsligt under ledigheten. Mer själsligt i så fall, då han fick besök av några vänner från hemlandet.
– Jag saknar min pappa (mamman dog efter sjukdom när Jossimar var elva år), men han sporrade mig att ta chansen och åka hit. Pappa har alltid gett mig bra vägledning, och mina föräldrars sätt att få in mig till fotbollen var en bra väg att få mig att hålla mig undan från gäng och droger. Paterson, New Jersey, som är min hemstad är inte den säkraste, men det är där jag hör hemma efter 15 år av mitt liv där.
Han utesluter inte en framtid
i Europa eller Nyköping heller för den delen, även om han kommer ta en funderare vid kontraktsslut efter denna säsong, när han åker hem till USA en sväng.
Hur har laget varit och hur långt kommer ni ha nått när säsongen är slut?
– Vi är inte precis där vi vill vara. Men de sista matcherna har vi rört oss åt rätt håll. Och vi är inte långtifrån dit vi borde sikta – förstaplatsen. Visst kollar jag på tabellen, den funkar som en bra motivation för mig. Jag vill nå högre.