Det var med knappa kvarten kvar att spela som Enis plötsligt låg vid sidlinjen och vred sig i plågor.
– Jag såg inte vad som hände. Han bara låg där, säger Bissarnas tränare Brian Clarhuat.
Enis lindades hårt och stort runt vänster ben och bars sedan iväg på bår. Det ska direkt sägas att det inte var något oschysst spel från någon Geflespelare. Alla man pratade med sa att Enis sprang ensam och trampade snett.
– Vi får hoppas att det inte är så farligt. Men han kan bli borta länge, säger Brian.
Händelsen satte ner segerglädjen i hemmalägret betydligt.
– Men det är ju sådant som händer, säger Bissarnas högerback Jakob Bergman som åter var strålande.
Och till skillnad mot de senaste träningsmatcherna hamnade inte Bissarna i underläge utan kunde tidigt i matchen i stället ta ledningen. Jason Romero tog sig ut på högerkanten, skickade in ett perfekt inlägg som Oscar Karlsson hur ostört som helst kunde knoppa in med pannan.
– Skönt att vi inte hamnade i uppförsbacke och fick jaga, säger Bergman.
Fast å andra sidan fick inte laget någon direkt energiboost av målet. Snarare var det gästerna som en lång tidsperiod efter målet var det bättre laget.
– Vi hade svårt. De hittade in emellan oss och slängde in bollar på chans, säger Bergman.
Men backlinjen och Gustaf Halvardson i målet kunde reda ut det mesta.
Andra halvan av första halvlek tog sedan hemmalaget över taktpinnen. Jason Romero hade innan paus två riktigt heta lägen inne i straffområdet som tyvärr båda tog i täck. I början av andra hade han ett volleyskott som smekte stolpen. Redan efter dryga timmen byttes anfallaren ut.
– Jason fick en smäll mot revbenet. Men det var mer en försiktighetsåtgärd att byta ut honom, säger Bissarnas tränare Brian Clarhaut.
Ett minst sagt lyckat byte. Marcus Burman, som kom in i stället för Romero, hade knappt varit inne en minut när han snodde bollen av en mittback och störtade på mål. Inne i straffområdet spelade Burman i sidled till Ben McKendry. Hans skott närräddades av Geflemålvakten. Denne såg ut att ha bollen under kontroll men fipplade sedan bort den. McKendry kunde peta till sig bollen bakom målvakten och slå in den i öppet mål.
Anfallsspelat som varit lite uddlöst de sista träningsmatcherna var nu betydligt bättre. Enoch Adu på högerflanken var strålande.
– Ja han är alltid spelbar. Vi kunde slå många passningar på djupet till honom, säger Brian Clarhaut.
Han fortsätter:
– Men vi borde nog ha gjort några fler mål.
Ändå kändes det inte som att Gefle kunde hota ordentligt. Men en olycka kommer sällan ensam heter det ju. Efter att Enis Ahmetovic försvunnit i matchen kunde Gefle med god hjälp av hemmalaget reducera. Både Gustaf Halvardson och Alen Ahmetovic gick båda på ett inlägg och ställde till det för varandra. Linus Mattsson kunde enkelt pricka in bollen som blev kvar i straffområdet när NBIS-spelarna krockade.
– Jag är besviken över att vi inte kunde hålla nollan, säger Clarhaut.
– Och vi måste titta på det som hände vid deras mål, fortsätter han.
Men något riktigt hett kvitteringsläge kom aldrig även om bollen spelades in i Bissarnas straffområdet ett antal gånger.
Enoch Adu fick avsluta som vänsterback.
– Han visste om att han var back-up för Enis. Han har tränat på det också, säger Brian Clarhuat.
Adu var utan tvekan matchens lirare i hemmalaget. Sedan var Sal Jobarteh klasser bättre än han sett ut på träningsmatcherna. Han och Ben McKendrys samarbete på mitten var också ett stort glädjeämne.