Hanna flyttade tillbaka från Stockholm mitt under säsongen 2013 och spelade inte alls under den förra då hon blev mamma den 3 augusti. Därför känns de här kvaliteterna redan under årets vårsäsong lite överraskande.
Ja, det är ju inte så konstigt att det inte var så många som hade så höga förhoppningar på mig, skrattar Hanna.
Har graviditeten gjort dig till en bättre fotbollsspelare?
Det var definitivt min största fysiska utmaning att både vara gravid och föda barn. Jag var ganska snart tillbaka fysiskt även om tajmingen inte fanns där förrän i tredje matchen sådär. Men det beror nog mest på att jag har fått stort förtroende av Gunnar (Bratt, tränaren); speciellt i min stora ansvarsroll att spela i mitten i en trebackslinje, säger Hanna Johansson.
Jag har ju hunnit bli 27 år, men hoppas fortfarande på att kunna utveckla mig och det känner jag att den nya rollen har bidragit till.
Hon hade faktiskt aldrig spelat i en trebackslinje och var från början en högst lovande ytterback. Det är inte någon glamourös roll eftersom hon ibland knappt kommer in på motståndarnas planhalva under långa sekvenser.
Nej, jag kan ju inte stöta så mycket och gå bort mig, min roll blir att falla. Vi pratar ofta om vikten om att vilja göra sin lagkamrat till hjälte. Och det säger ganska mycket om min roll där jag väl också kan tillföra en del rutin, säger Hanna med ett leende.
Plötsligt blev det mycket mindre svaj i spelet.
Bara för att vi byter ett spelsystem så springer man ju inte hem en serie. Vi kan inte känna oss bekväma utan måste fortsätta att lägga ner hård träning. Men vi bygger ju mycket på snabba spelvändningar. Då behöver vi våra utpräglade yttrar och även tre på innermittfältet. Någonstans måste man ta den där spelaren ifrån och det var mycket som blev bättre med trebackslinje, analyserar Hanna.
Hon ger mycket cred till sina kollegor i trebackslinjen, normalt sett Julina Andersson och Frida Ahlerup.
Frida är stentuff och Julina är så väldigt följsam i sitt spel.
Man kan säga att det finns två väldigt påtagliga vändpunkter till det bättre den här säsongen. Trebackslinjen är avklarad. Men ska man hitta en enskild match som betydde mycket hittar vi den när IFK-tjejerna efter att ha kammat noll i en tuff seriestart begav sig iväg till ett regnigt och kallt Grimsta IP.
Det satt kvar en del psykiskt för många från matchen där 2013 när vi "bara" fick 44 trots fint anfallsspel och de fick fira seriesegern. Man var jäkligt taggad att ta dem den här gången. Och när alla tog i så mycket fysiskt så började vi fungera mera som ett lag.
IFK såg ut att rent av kunna glida ifrån i ett stort poängflyt.
Det var jäkligt synd att vi inte kunde fixa tre poäng i sista matchen på våren. Det hade varit ett helt annat utgångsläge. Nu har vi helt enkelt inte råd att tappa speciellt många poäng om vi ska ta serien.
Men med våra kvaliteter så har vi definitivt lika stor chans som de andra topplagen. Och kval vore så roligt!