På minussidan märks inte minst gängliga ledargestalten Sofia Johansson, en av traktens bättre mittbackar på damsidan.
– Jag har sagt att hon i princip hade kunnat gå rakt in i IFK Nyköping i division 1, säger Neil Franklin, damtränare hos HBK för fjärde året i rad.
Även snabbfotade anfallsspelaren Elin Svedling – vinnare av den interna skytteligan säsongen som gick – har valt att ta klivet upp till Tun där anfallsbesättningen redan är rejält stark.
– Antingen släpper vi in fler mål och gör färre, eller så ser alla till att höja sig fem procent, resonerar Neil kring tappen, och det faktum att inga ersättare plockats in.
Och som om inte detta vore nog har försäsongen varit närmast mardrömslik.
– Den sämsta jag haft som aktiv tränare – och spelare, menar Neil.
Utöver två försvagningar i startelvan kan han där lägga till två långtidsskador, ett sabbatsår med anledning av graviditet, och det har dessutom varit problem med virussjukdom på sina håll – och blott två träningsmatcher.
– Som sämst har vi väl varit sex tjejer på träning. Men totalt är vi nu 16–17 plus två målvakter, och på senaste tiden har jag märkt en positiv förändring. Tjejerna vågar pusha varandra mer bland annat.
Vad som kan tala för de senaste årens mittenlag i övrigt är dels hemmaspelet. De blåklädda brukar trivas hemma på Krikonbackens naturgräs. En annan faktor är spelsystemet, 3–5–2, som implementerades inför fjolårssäsongen och som slog förhållandevis väl ut.
– Alla kan det, det blir andra året nu och tryggheten finns där, säger Neil.
Frågan som alltjämt återstår är om lagets seriepremiär mot Gnesta FF får Krikonbacken som underlag – eller om det blir tal om spel någon av Rosvallas konstgräsmattor.
– Jag ska göra allt i min makt för att det ska bli på "Krikon". Gnesta har ju tränat på sitt konstgräs hela försäsongen, avslutar Neil Franklin –redo för en tuff HBK-säsong.