Det är sista träningen innan jul så det syns tomteluvor lite varstans i Frejahallen. I varje fall tills det blir för varmt för mössor. För när IFK Gnestas friidrottsungdomar tränar, ja då tränar de hårt.
Vanligtvis brukar deltagarantalet ligga på mellan 15–20 ungdomar, men i dag har bara elva ungdomar dykt upp. Tolv egentligen eftersom Johanna Kulka bestämt att börja med friidrott just i dag.
– Det är så här det är. Vem som helst kan börja när som helst, säger Bertil Karlsson, som är spindeln i nätet i klubben.
Alla klubbmedlemmar tränar samtidigt. Uppvärmning och nedvarvning sker gemensamt, även reaktionsövningar och löparskola.
– Det är viktigt att lära sig hur man ska springa. Det ska gå som ett hjul, förklarar Bertil.
– När de först kom hit ungarna var de stela som pinnar..., visar Patrik Kleinerud.
– ...och nu använder de hela kroppen, fyller dagens andra tränare Jenny Rastman i.
Först när de bitarna är avklarade delar man upp sig i olika grupper beroende på hur gammal man är. Eftersom det inte är så många just när SN hälsar på blir det två grupper, en som ska kasta slägga och stöta kula och så ett höjdhoppsgäng.
Malou Edoff, 11 år, ser ut som en löpare men det är egentligen slägga hon är mest intresserad av.
– Jag är för ung ännu för att kasta på riktigt, men jag tränar på det, säger hon och berättar om en hemmagjord slägga gjord av sten och ett gammalt rep.
– Men stenen gick sönder så nu får jag träna i skolan och här, säger hon och ler.
Malou tränar fyra gånger i veckan.
– Jag skulle vilja träna mer, men mamma och pappa vill inte att jag ska träna så mycket. Men det är så kul.
Varför har du valt slägga då, varför är det så kul?
– Jag gillar att lyfta saker och det är roligt att slänga iväg något tungt.
Även Sara Nyman, tio år, tycker slägga är ganska kul. Men just nu är höjd favoriten. Men det blev inte någon träning under den här fredagen.
– Jag har skadat mig i knät. Det är inflammerat, säger hon och drar lite i sina svart- och vitmönstrade tajts.
– Men jag är nog bra om en vecka.
Lillasyster Thea, sex år, är den som helt klart har roligast i gympasalen. När tränarna säger en sak, gör hon precis tvärtom.
– Hon gillar att hoppa längd, berättar storasyster, men Thea protesterar våldsamt.
– Nehej, hinderbana, säger hon bestämt.
Det finns även en kulstötare i gänget, tolvåriga Teo Hedelin.
– Jag gillar att tävla mer än att träna. Och jag brukar stöta längre då, säger han.
Teo vet inte riktigt vad hans rekord ligger på, men tror att det är 9.40.
Bertil Karlsson påpekar att Teo hör till de bättre i sin klass, P13.
– Det är bara ett par som kan slå honom, säger han.
– Jag har testat diskus också. Men bara ute. Där har jag kastat 25 meter, säger Teo.
Uteträningen sker fortfarande på Skillingavallen, men på grund av den gamla löparbanan med tennsstubb kan sommarsäsongen bli aningen förkortad.
– Regnar det blir den bara geggig, säger Bertil. Och spårig. Då får vi hitta på något annat.
Föreningen har blivit lovad en bättre anläggning eller en upprustad vall under många år, men inget händer på den fronten.
– Det senaste jag hörde är att de vill satsa på en stor, ny anläggning, men det finns ju inget budgeterat för det så det kommer inte att hända något på många år, säger Bertil och stretar vidare med sina unga adepter.