Och med tanke på att Simon har ett guld från spelen i Polen 2008 är det kanske inte så konstigt.
Friidrott har egentligen varit Gnestakillens sport ända från starten. Det är först på senare år som han tappat lusten.
– Varför vet jag inte, säger han. Jag började med orientering i stället.
Och det har han tränat fyra gånger i veckan.
Från att ha haft friidrottstävlingar i stort sett varje helg har han prioriterat tävlingarna i skogen också.
– Senast jag tävlade var nog i oktober, säger Simon.
Men eftersom du tränar så mycket borde det inte ta så lång tid att komma tillbaka i gammal god friidrottsform igen?
– Nej, typ en månad, sedan är jag tillbaka. Vi har en bana i Södertälje som jag brukar använda mig av.
Tävlingen i Los Angeles har beskrivits som det största som hänt i staden sedan OS 1984. Från svenskt håll skickar man en trupp på 91 personer bestående av ledare och aktiva.
– Det känns jättebra och väldigt spännande. Vi har rutinerade ledare och idrotter med oss, men också en helt ny sport – handboll som är med för första gången – och en mix i truppen som jag tror gynnar Sverigelaget som helhet, säger Sverigelagets truppledare Jonatan Sandberg.
Intresset för Special Olympics ökar allt mer, något som märkts tydligt den senaste tiden då stora företag och till och med USA:s president Barack Obama engagerar sig i nästa års världsspel i Los Angeles.
– I sommar gäller det och fram till tävlingarna är jag övertygad att alla i Sverigelaget kommer att träna intensivt, för det här kommer att bli stort. Eftersom Special Olympics har sitt ursprung i USA pratar arrangören om att "spelen har kommit hem igen", och med tanke på det tror jag att alla är väldigt nyfikna på hur pass stort arrangemanget faktiskt kommer att bli. Speciellt som det redan är nästa års största idrottsevenemang sett till antalet deltagare, fortsätter Sandberg.
Sverige kommer att ställa upp med deltagare i bowling, fotboll (damer), fotboll (unified), friidrott, golf, handboll, judo, ridsport och simning.
Simon själv kommer att springa 400, 800 och 1 500 meter, där den längst sträckan egentligen hör tillfavoriterna.
– Jag gillar at springa långt. Brukar springa Stadsloppet och långa Lidingöloppet, förklarar Simon.
Ändå var det på 400 meter som han plockade guldmedaljen i Polen.
– På personbästa 54 sekunder, säger han. Inomhus har jag sprungit på 52 sekunder.
Vet du hur bra dina motståndare är nu?
– Det finns fler rätt bra européer och jag tror att det finns bra löpare därborta också.
Att det kommer att dyka upp en hel del åskådare stör inte alls.
– Det är jätteroligt. Jag gillar när man hejar på mig, säger Simon. Och jag har tävlat i Globen en gång också. Det var en stafett som IFK Gnesta var med i under galan där och då satt nog 8 000 på läktaren.