Trots pandemin har Evelina, som sedan många år tillbaka tävlar för Karlstad-Göta, lyckats få in tre tävlingar innan SM.
– Den första tävlingen i Växjö kan vi glömma, säger hon med ett skratt.
– Det var en chansning att åka dit. Jag hade en hälskada under november-december och tappade en hel del träning då. Jag hade trampat igenom hälkudden. Det är egentligen inte så farligt, man behöver bara ta det lugnt under några veckor, men det gör väldigt ont. Ett tag kunde jag inte gå.
Den andra tävlingen var i Sätra och där hoppade hon 1.78. Förra helgens tävling i Örebro slutade med ett bästahopp på 1.77.
– Det var med mersmak. Jag var nära 1.81 och hade en hel del bra hopp runt den siffran. Mitt inomhusrekord är ju 1.80, sedan hoppade jag ju 1.85 där 2019. Men att vara över 1.80 är en bra höjd. Rekordet ska ryka i helgen.
Evelina tror på en jämn tävling på söndag, speciellt eftersom några av favoriterna är skadade.
– Erika Kinsey, som flyttat hit till Karlstad från USA och tränar med oss, är skadad och Bianca Salming kommer heller inte att vara med. Så det gör att det blir öppet. Tittar man på årsbästa inför så är det två stycken som ligger i topp; Sofie Skoog, som jag tränar med, och Maja Nilsson. Sofie har hoppat 1.87 och Maja 1.90, men därefter är det ganska öppet. Louise Ekman brukar hoppa runt 1.80, så det kommer bli tajt där runt bronsplatsen. Men jag hugger på medaljerna absolut.
Och hälen är det inga problem med.
– Allt känns väldigt bra. Jag känner mig i form. En sådan här skada stressar mig inte. Det är värre med fotskadan som jag haft i många år och som jag troligtvis aldrig blir av med. Jag och Stefan (Holm, Evelinas tränare) försöker att hålla den i schack och vi har hittat träning som passar.
Det här blir troligtvis sista tävlingen inomhus för Evelinas del. I år har det inte funnits lika många att välja mellan.
Evelina är dock förvånad över hur mycket tävlingsnerv det ändå finns i kroppen trots avsaknad av publik och ganska tomma tävlingsarenor på grund av att det bara är de allrabästa som får ställa upp. Eliten som Evelina säger.
– Man har en ambition att försöka prestera bra. Kroppen går in med en annan inställning än om det varit träning. Man får det där adrenalinpåslaget som är så viktigt. Sedan försöker arrangörerna hjälpa till med musik och andra ljudeffekter och vi tävlande peppar varandra. Men det är självklart att man älskar att tävla inför publik.