Första lektionen på Karlstad Universitet ska snart börja så Evelina är lite stressad, men när vi börjar prata om hennes nya tränare har hon hur mycket tid som helst.
För det är inte vilken tränare som helst som hon fått utan den olympiske mästaren Stefan Holm.
– Det är jätteinspirerande. Det är ändå en av de största höjdhopparna vi har i Sverige, säger hon.
Vad kan han göra specifikt för dig?
– Inspirera som jag sa och så vet han vad som gäller. Många tränare har kanske bara varit tränare, men han vet hur det är att stå där, säger hon men slänger för säkerhetsskull in en brasklapp.
– Men sen vet man aldrig om hans typ av träning fungerar på mig.
Evelina berättar att båda i varje fall är farthoppare.
– Så vi är inte helt olika. Men det är så mycket som måste stämma in. Samtidigt har han sett en hel del höjdhoppare i sitt liv så han kan nog anpassa sig också.
Evelina har redan fått en pratstund med höjdhoppsgiganten, men ännu inte varit med på något träningspass. Allt på grund av fotskadan.
– Det är lite svårt att förklara men det är något i foten som trycks ihop av skelettet när jag hoppar. Musklerna klarar inte av att hålla i sär benbitarna. Det är någon led eller något sådant.
Problemet uppstod vid den sista inomhustävlingen för säsongen i februari. Då hade hon helgen innan flugit över sitt personliga rekord på 1.80 och tagit JSM-silver i K22.
– Men allt jag gjorde den vintern ledde fram till det här. Jag hade ställt upp i många tävlingar och hoppat högt och den här typen av skada beror på att man hoppat för mycket. Pressat kroppen för mycket.
Men även här kan hon ta hjälp av Stefan Holm.
– Han berättade att han haft samma typ av skada. Han var på väg att operera sig men fick sedan en förkylning och vilade bort den. Men han sa också att han fick köra fotstyrka varje dag efter det.
Just fotstyrka och annan typ av rehabträning är vad Evelina sysselsätter sig med just nu medan kompisarna springer och backtränar.
– Vi kommer att flytta in i hallen i början av oktober och då börjar vi med grundträningen. Och det tror jag blir perfekt. Hoppningen kommer senare.
För det var just själva höjdhoppningen Evelina haft problem med. Hon kom i gång så pass mycket i somras att hon var med i två tävlingar och försökte ta en plats i NM-laget.
– Jag hoppade 1.77 och det är jag ganska nöjd med med tanke på att jag innan dess inte hade tävlat så mycket, säger hon.
Men sen satte skadan på nytt stopp och den här gången var den värre än tidigare.
– Jag var helt blå och svullen, säger hon.
Så här i efterhand så var det kanske inte så smart att börja tävla igen?
– Nja, samtidigt så var foten bra också, men det är lätt att reflektera om sådant efteråt. Nu ska jag i varje fall ta det lugnt. Det är ett tag till innan säsongen startar så jag känner mig inte stressad.