Sverige åker med fullt diskuslag till EM och Ståhl, som Ljungberg tampades med och ofta slog under ungdomsåren, kan mycket väl ta medalj.
– Det är verkligen jättekul för sporten där rätt personer kommer fram och tvättar bort stämpeln att diskuskastare inte skulle vara halvfeta bohemer och inte riktiga atleter. Daniel Ståhl personifierar ju med sin viktminskning och enorma resultatkurva de senaste åren allt det, säger Micael Ljungberg.
Så det är bara positivt, det delas det ju absolut inte ut några enkla medaljer eller Finnkampsplatser numera?
– Jag har gjort ett bra SM om jag kommer sjua. Men det känns bara kul med den här svenska konkurrensen. Jag har gjort mina maskiningenjörsstudier i USA till femåriga – normal är de fyra år – för att kunna satsa på diskusen på lång sikt.
När Micael bosätter sig i Sverige igen om tre år kommer det sannolikt att finnas bättre sparring än någonsin. Hans amerikanska tränare är inte av den allra mest stenhårda varianten som finns där.
– Nej, det funkar bra, han har en bra balans så man kan hålla sig skadefri.
Hans närmaste träningskompis är flickvännen tillika nuvarande Sverigetvåan Julia Wiberg.
– Hon har haft en bra säsong och är ju klar för EM. Hennes säsong efter EM styr lite när vi åker tillbaka.
Under det första året i USA gick han framåt i ren råstyrka.
– Det senaste året är det mera kaststyrkan som jag har förbättrat. Jag har helt enkelt kunnat kasta väldigt mycket.
Det är bara en hake – en rätt stor en.
– Det är frustrerande att jag inte lyckades få till helheten och persa under den amerikanska säsongen. Jag hade satt upp ett högst rimligt mål på 57 meter men är kvar på 55.
Det långsiktiga målet till nästa säsong är att bli 60-meterskastare.
– Jag känner ju att jag är starkare och lite snabbare, men måste få med mig det i tekniken – samtidigt som jag fortsätter att bygga styrka.
Även om han satte i gång en seriös grundträning i stället för att börja tävla efter återkomsten till Sverige tror han faktiskt på en liten putsning av det där personliga rekordet på SM.
– Det här är egentligen mellan de amerikanska säsongerna som jag satsar på, men jag har släppt av lite på träningen – och det första kastet i en liten träningstävling i Trosa i början av veckan, som jag egentligen bara drog igenom lite lätt, kändes riktigt bra tekniskt.
Sedan tryckte Micael på för allt vad han hade i kroppen.
– Och då blev det kortare än de 54 meterna. Ja, diskus kan vara väldigt frustrerande, ha ha.