Eskilstuna United gick helt klart in för att vinna DM för 17-åriga flickor. Åtminstone på papperet när det gällde trupp kom de in med mer allvar. Bland annat kunde Sara Linnakallio, som spelat i damallsvenskan och gjort avtryck i F17-landslaget, noteras i laget.
– Vi förväntade oss nog att få möta deras 01-lag, och så kom de med 99:or i stället... Men vi tog inte den förlusten så hårt, utan man fick lite att jämföra sig själv med, man kunde titta på vilket tempo de har för att själv inse hur man står sig mot en sådan nivå, menade Lisa Flisell.
Förlusten här skrevs till 6–0 och av bara farten dyngade United dit Järna SK med 14–1 och därmed var DM-guldet säkrat. IFK gick trots att det var kört om guldet ut till den sista betydelselösa matchen mot Järna med intresse av att vinna.
– Det var roligt, kul att få avsluta med en vinst, tyckte Lisa.
Hon själv avslutade målfyrverkeriet till 6–0, där laget gjort fem mål redan i den första tolvminutershalvleken. Där hade Edvina Jonsson Lundmark gjort hela fyra av målen och Lovisa Ekelöf det femte.
Det blev slutklämmen på en lång, utvecklande och väldigt innehållsrik säsong för 15-åriga Lisa Flisell.
– En enorm utveckling har det varit. Stor skillnad på att spela damlagsfotboll jämfört med i flicklaget. Kul att pröva på en ny utmaning. Lite jobbigt var det med tränarbyten, men spelarna i laget har verkligen varit bra, så det var kul.
Flicklagsspel, division 3, division 1, elitlägret i Halmstad, Sörmlandslaget och så ett avslutande landslagsläger. Knappt vi vet om vi fick med allt året bjudit på i den uppräkningen.
Vad har varit roligast?
– Oj... det var jättekul på elitlägret i Halmstad. Även Gothia cup som en avslutning för flicklaget med riktigt härliga spelare. Det har varit mycket fotboll, men kul har det varit.
När det var som värst hektiskt deltog Lisa i fem matcher på sju dagar under sommaren.
– Då var jag sliten minns jag. Jag var jättetrött på matchen mot Älvsjö eller vilka det var vi mötte, det gick ju inte toppen precis.
Vad har du lärt dig mest av under året?
– Svårt... I början var det nog ovant med det höga tempot, men jag kom in i det allt mer mot slutet. Det är mycket svårare när allt går snabbare men det har gått bättre och bättre.
Vi har sett dig i olika positioner – vad är egentligen din riktiga position eller där du trivs bäst?
– På elitlägret spelade jag innermittfält, det är det jag började som. Sedan är det alltid kul att prova på olika. Just nu har jag ingen favorit. Men mittfält tycker jag om, för då får man vara med i både försvar och anfall. Men jag har inget emot att vara ytterback heller som jag varit i division 1-laget, det är också kul.
Där minns publiken särskilt hennes tuffa men väl utförda uppgift i cupfesten hemma mot Linköping, där hon som vänsterback i en trebackslinje fick tampas med framför allt Tove Almqvist och Stina Blackstenius.
Men snart kanske hon är på samma nivå själv. För nyligen kom en bonus för allt hon gjort under året när hon och några andra lokala spelare blev kallade till ett breddlandslagsläger på Bosön.
– Det var väldigt lärorikt. Vi pratade mycket taktiskt om hur Sveriges lag vill spela, med olika metoder i speluppbyggnad.
Hur blir det med blågult deltagande i fortsättningen, vet du något?
– Jag vet när nästa läger är, i mars. Men jag vet inte om jag kommer med dit.
I och med att hon går i nionde klass är det mycket framtidstankar som snurrar, vad som ska sökas till gymnasiet och sådana saker.
– Jag vet än så länge inte. Men jag tror jag ska söka till några gymnasier nu i veckan för att få åka dit och provträna. Jag har inte kollat så bra än, men vet att det finns bra möjligheter i Linköping, Eskilstuna och Stockholm. Kanske Örebro med för där finns också ett bra damlag.
Men åtminstone tills dess lär hon spela för IFK Nyköping. Hon utgår från att hon kommer skriva på ett avtal inom en ganska snar framtid.
– Vi har pratat ganska mycket, men inte så mycket som är klart. Och Neil (nye tränaren Franklin) är rolig, han har gjort ett bra första intryck på många i laget tror jag, så det ska bli kul att lära känna honom närmare, avslutade Lisa Flisell.