Det är sensommar och 2012. Just där ute på den mörka vattenytan hade även Nyköpingsbon Gunnar Åkerlund – gick också bort 2006 – fixat ett guld. Gert blev 1948 kungen av Henley Royal Regatta Course när en Nyköpings KK-paddlare med unik styrka och syreupptagning först vann K1 10 000 meter och sedan K1 1000. Det var en kraftkarl, som vi bara har haft Sixten Jernberg ens i närheten av – har haft lyckan att få snacka lite med båda.
Längre bort längs Themsen, vid Etons Dorneys roddstadion, var det sedan så nära att Henrik Nilsson slöt cirkeln med ett andra OS-guld och en tredje olympisk medalj. Nu var det "bara" guldglans över Henrik Nilsson och Markus Oscarsson i 700 meter den här gången när vattnet kändes sådär segt som -48. Comebacken inleddes lite för sent, men inställningen var densamma som Gerts: bara guld räknades. De gick för det. Jag älskar det där Gertcitatet med "Guld ska det vara" till Henrik Nilsson, som ju levererade med mördartaktik i Aten 2004.
Okej, cirkeln slöts för nordisk kanot när jag såg en liten norsk kraftkarl som påminner en smula om Gert, norrmannen Eirik V Larsen, vinna just K1 1000 meter.
Gert Fredriksson satte standarden för svensk kanot i allmänhet och Nyköpings Kanotklubb i synnerhet. Både klubben och sporten har en häpnadsväckande stor del i den svenska olympiska historien. För Gerts del var han även länge unik även i de internationella olympiska historieböckerna – innan den amerikanske simmaren Mark Spitz med många fler chanser var omutlig München-OS 1972.
Bara att höra anekdoter som vad Gerts lopp med S-O Sjödelius 1960 betydde som inspirationskälla för en stor idrottsledare som Stefan Lindeberg ger rysningar varje gång – och det händer rätt ofta. Gert lever kvar som råmodell för NKK, som genom sina starka ungdomar de senaste åren har återtagit en position som bästa SM-klubb.
Ingenstans i världen är kanot så stort som i Ungern. Vid maraton-VM i Vaxholm, då jag gjorde en av mina intervjuer med en ovanligt inspirerad Gert, följdes han av ett jättestort ungerskt tv-team. 1999 skulle han resa till Ungern för att delta i maraton-VM, nästan 80 år gammal. Kraftkarl är bara förnamnet...
Jag minns hur bestämd Gert var när han själv valde Thomas Qvarsebos – skönt livfulla och jordnära – bronsstaty framför två varianter. Jag bor gärna på Gert Fredrikssons väg i stället för Kungsgatan; digniteten för en sådan vägflytt har 100-åringen för mig.