Med en stark avslutning av första halvan av säsongen tog Bissarna Fotboll sommarvila en bra bit bort ifrån de nedre tabellområdena med sina hotfulla kval- och nedflyttningsstreck. Okej, allra sista matchen hemma mot Assyriska (4–4) var ingen höjdare av kvalitet men de tre raka segrarna innan var viktiga och välförtjänta.

Nedflyttningsfaran över?

Långt därifrån. Lite att det är så är dock känslan och signalerna från kontoret ner till spelarna. "Vi är ett bra höstlag", har plockats fram som något självuppfyllande mantra. Detta har sedan på något sätt förstärkts av den strålande cupmatchen där Bissarna fullt rättvist slog ut allsvenska GIF Sundsvall.

Men den matchen betyder ju inte ett smack för seriespelet. På kort sikt blev den snarast en belastning eftersom truppen knappast hade återhämtat sig till den påföljande seriematchen hemma mot Akropolis fyra dagar senare. Två timmars spel mot toppmotstånd satt fortfarande i ben och huvuden.

Dessutom betyder det ju ingenting för höstens spel vad laget åstadkommit tidigare säsonger. Det är absolut ingenting att luta sig tillbaka mot. Ska man vara lite elak kan man också säga att minnet är kort hos Bissarna. Visst gjorde laget i fjol en makalös höst, bäst av alla lag i serien. Det utsatta skarpa tabelläget byttes till en strålande slutplacering.

Men både 2016 liksom 2015 och även debutsäsongen i fotbollsettan, 2013, var Bissarna påtagligt sämre i sitt höstspel. Så att de skulle vara ett notoriskt bra höstlag stämmer absolut inte.

Inledningen av höstspelet har också, cupmatchen undantagen, varit rätt tamt. En poäng på de två första matcherna har det blivit. Två matcher där Bissarna bjudit sina motståndare på målen. Att sammantaget bara få med sig en poäng mot ett så begränsat lag som Rynninge är på tok för dåligt.

Nu måste denna givmildhet slipas bort. Det är ett riktigt skarpt läge igen. Närmast väntar tre lag som just nu är placerade bakom Bissarna i serietabellen. På söndag Team TG från Umeå på bortaplan, sedan Karlslund hemma och därpå Arameisk-Syrianska borta. Poäng är egentligen en nödvändighet i alla tre matcherna för att åtminstone hålla avståndet till dem.

Bissarna har också under sommaren genomgått en "makeover" i truppen. Fem nya spelare har plockats in, fyra har lämnat. Värvningarna var viktiga. Skador, sjukdomar och avstängningar gjorde att tränare Brian Clarhaut hade alldeles för få alternativ i många matcher innan uppehållet.

Av de nya behövde man inte titta länge för att se att Arun Basuljevic kommer att bli en tillgång centralt på mittfältet. Nya mittbacken Francis de Vries blir också nyttig även om han inte har samma kvickhet, följsamhet och snabbhet som flyktade islänningen Noi Olafsson hade. Jag tycker fortfarande det är synd att Olafsson inte blev kvar, speciellt som han hamnade hos konkurrenten Syrianska i stället.

Målkungen Christian Kouakou går så klart inte att ersätta. Bra att Bissarna i alla fall värvade in flera nya forwards. Ska bli kul att se Coy Craft när han bli mer samspelt med sina nya lagkamrater. Vad jag förstått är han väldigt snabb på korta sträckor i djupled. Men än så länge har lagkamraterna inte lyckats hitta honom i något sådant läge.

Att det finns kvaliteter tillträckligt för att vara ett division 1-lag även 2019 råder det ingen tvekan om. Men det gäller att visa det på planen också. Bara att ta fram cup-fokuseringen igen.