IFK Nyköpings handbollsherrar har gjort en riktigt stark höst och krigar i toppen av tabellen, helt klart med i racet om serieseger. Kanske var det vetskapen om den egna kvaliteten som gjorde att laget inte alls stod att känna igen.
– Fast många matcher brukar vi börja dåligt, påpekar Simon Skuthälla.
Men denna gången var det inte bara dåligt. Det var direkt tamt, både anfalls- och försvarsmässigt.
– Det är mycket mentalt, även för mig också, erkänner Simon.
Med ett tamt och snällt försvarsspel fick Emil Persson en omöjlig uppgift i målet. Det gav heller inga kontringslägen till kantlirarna med Olle Ivarsson-Hamberg i spetsen. Offensivt kom kanterna inte heller med i spelet.
Det unga VästeråsIrsta tog vara på lägena och kunde gå vill halvtidsledning med två bollar. Detta trots att IFK fick åtta minuter med en man mer på plan i första halvlek. Något man alltså inte kunde utnyttja.
Efter dryga fem minuters spel av andra halvlek hade gästernas ledning ökat till tre bollar, 18–15. Men där någonstans vände det.
– Vi vinner när vi får i gång kvaliteten, säger Simon.
Det som fick i gång laget var försvarsspelet. Det unga Västeråslaget blev allt tröttare. Med ett tätare försvar kunde Emil Persson börja briljera i målet.
– Det är ofta med försvaret vi vinner matcherna, säger Simon.
Han tillsammans med Kassem Awad och Olle Ivarsson-Hamberg drog ett tungt mållass inledningsvis. De 16 första IFK-målen kom från någon av dessa tre. Ivarsson-Hambergs straffar var exemplariska.
– Fast det var mycket slarv i dag också. Men det blir så när många är heta, säger Simon.
Helt klart var alla missar som syntes denna regntyngda fredagskväll varit tämligen fåtaliga tidigare.
När Simon fintade sig igenom och prickade in 19–18 efter runt 45 minuters spel var IFK för första gången i ledning. Den släppte laget aldrig. Från minut fem till matchslut av andra halvlek gjorde gästerna bara sex mål.
– Nu kanske vi gick på 70 procent och vann. När vi går på 100 procent slår vi alla i serien.
Var det här er sämsta insats för säsongen?
– Nej det tycker jag inte. Katrineholm borta var sämre.
Simon har ett stort skydd runt sitt högra knä.
– Det är en överansträngning och lite menisk. Jag har kört för mycket styrka. Jag skulle behöva vila men jag har svårt för att vila.
Dagen efter match är knät alltid stelt men det tar han.
– Det är så roligt att få vara med och styra och ställa litet och spela anfall. I Rimbo förra säsongen spelade jag nästan bara försvar.
En match återstår innan jul- och nyårsuppehållet. Serien vänder så IFK rester till Västerås kommande söndag. Sedan kan Simon vila sitt knä.
– Jag får bara träna överkropp, flinar Simon och tar priset som matchens bästa hemmalirare, en burk färg, och tar sig till omklädningsrummet.