– Ja det var en ganska seg inledning från vår sida. Jag var också seg, konstaterar en av IFK:s stora matchvinnare, målvakten Emil Persson.
Men efter kvarten spelad såg han knappast ut som en matchvinnare och laget i stort inte som någon segrare, Huddinge ledde då med tre bollar, 7–10 på matchtavlan. Och gjorde det rättvist.
Det var egentligen vara Melcher Melchersson som var vaken då. Han piskade nämligen in fem av IFK:s sju första mål.
– Men sedan vaknade vi till liv, säger Emil.
Han började rädda skotten, försvaret började komma ut på Huddinges farliga skyttar.
– Ja vi läser in dem. De har tre som är bra men ingen bredd, säger Emil.
7–10 blev till 13–11 innan hemmalaget drog på sig utvisningar och Huddinge kunde hålla jämna steg fram till pauskaffet.
Sedan springer IFK ifrån. Oscar Glysing var het och gick inte att stoppa när han fick upp farten. Visserligen kommer Huddinge tillbaka till två måls underläge vid ett tillfälle.
– Det är tur att Persson gör de där bonusräddningarna som gör att vi håller avståndet, säger IFK-tränaren Stefan Germerud, rejält både tagen av matchen och sliten efter Sverigecupen.
– Jag har inte full koll på matchen, är fortfarande som en zombie efter Sverigecupen, erkänner han.
Ju längre matchen led desto mer offensiva blev Huddinge i sitt försvarsspel. Redan med sju minuter kvar att spela provade man på man-man-försvar.
– De gnäller på att vi filmar men samtidigt sliter de oss i tröjorna hela matchen. Så jag tycker inte att vi ska be om ursäkt för den här segern, säger Germerud.
Att gästerna scoutat IFK dåligt måste man nog påstå när man gick ut och punktade bort en IFK-are, men högst överraskande inte Simon Skuthälla. Trots att IFK:s kanske viktigaste kugge inte var stor i målfabrikationen var han väldigt viktig i så mycket annat i matchen.
Kul även att se unge Martin Gustafsson ta för sig alltmer från sin högerkant.