Och tro inte att han kunde släppa blickarna när de tysta branta läktarna från veckans träningar var ett gult skådespel.
– Jag hittade farsan och de som satt med honom ganska snabbt. När man nästan bara spelar utomlands så känner man ju i stort sett bara lagkompisarna och det är aldrig några bekanta ansikten på läktarna, det blir en riktigt härlig känsla att komma hem och spela så här, ler Lukas.
Hur kändes det att spela där nere när ni gick ifrån och det var bra tryck?
– Det var mäktigt faktiskt, det blir en storarenakänsla med den här lilla hallens branta läktare.
Förutom när Lukas gjorde entré i förstasjuan sist av alla till Staffan Hellstrands Lilla fågel blå och hans bägge mål tillverkades jublades det mest när Sverige stoppade den lettiske jätten Dainis Kristopans.
– Vi visste att de skulle vara illa ute om vi skapade lite rörelse och även fick i gång målvakts- och anfallsspelet så de inte hann byta som de ville mellan anfall och försvar. I de skedena hängde de ju inte med, analyserar Lukas.
Efter en på alla håll seg start är han ganska nöjd för egen del så länge matchen levde och han kunde bidra med att hålla uppe bolltempot.
– Ja, det är ju lite nya ingredienser, som att vi kommer till spel med tävingsmatchdebut för båda våra vänsternior (Guifs Helge Freiman som tog för sig rejält i slutet av första och så Viktor Östlund, båda 92:or). Men jag tycker att de kom in i det väldigt bra efter ett tag och sen flyter spelet på när vi tar vår stora ledning.
Han oroas inte över att det var så lite niometersskytte förutom den bra perioden av Freiman i slutet av första.
– Nej, vi vill helst spela oss igenom och få de där enkla målen från sex meter som vi får så det kändes bra.
Är du nöjd med två mål?
– Självklart vill jag göra något till. Samtidigt går vi ner oss spelmässigt lite i andra och i den vevan tar jag något skott på högerniopositionen där jag borde passat vidare. Sånt som händer när laget inte riktigt är inne i matchen hundra procent. Det är okej i alla fall. Och kroppen känns bra.
Laget drar direkt upp till Arlanda för avfärd till Slovakien och match den 1 november i Bratislava. Ska det bli en behaglig historia måste Sverige vara beredda från start där.
– Ja, här stod vi lite på hälarna fram till 1–3. Gör vi samma sak på bortaplan är det säkert 1–5 och tryck på läktarna även om det inte är någon av de allra största handbollsnationerna som vi möter då heller, så är det dumt att ge dem den starten.