Sejouren i Ribe Esbjerg fick en rolig avslutning då Lukas utsågs till "Årets spelare" i klubben. Och det var inte för tre års trogen tjänst.
– Jag frågade faktiskt sportchefen om det. Han sade att jag varit nära tidigare år också och att det verkligen var min tur nu.
– Kul att få uppskattning, konstaterar Lukas.
Han tar både positiva och mindre positiva minnen med sig från tiden på danska västkusten.
– Personligen har jag utvecklats, har fått ta en lite större ledarroll inte bara på plan utan även utanför. Men de sista två säsongerna har det inte varit samma sportsliga framgångar.
Ribe Esbjerg missade slutspelet den här säsongen. I sista omgången.
– Och i sista sekunden, det kan inte bli mycket mindre marginal, säger Lukas.
Men några problem med att greja kontraktet i nedflyttningsserien hade klubben inte. Som bästa lag av de som inte gick till slutspel hade Esbjerg bonuspoäng från början.
– Så det (kontraktet) var klart efter första matchen. Men det var skönt att vi grejade det.
Tolv säsonger i tre danska klubbar, Viborg, Kolding och Esbjerg, det är många minnen Nyköpingskillen samlat på sig.
– Viborg var spännande eftersom det var min första klubb i landet.
I Kolding gjordes en storsatsning när klubben slogs ihop med en Köpenhamnsklubb under namnet Kif Kolding. Då fick Lukas spela många stormatcher på kontinenten i Champions league. Samarbetet finns för övrigt inte längre. Kolding var det lag som gick lämna högsta danska ligan i år.
Nu är redan planeringen för flytten till Norge igång.
– Men det blir inte förrän 27 juni. Ida måste jobba klart här först.
Flyttlasset går till Osloområdet. Lukas har skrivit ett plus ett-årskontrakt med Osloklubben Baekkelaget. Tanken är att han ska vara spelande assisterande tränare.
För Ida blir det verkligen som att komma hem eftersom hon ursprungligen är från trakterna av den norska huvudstaden.
– Då blir det ju enklare, säger Lukas men erkänner att det såklart kommer att bli en omställning men att flytten knappast kommer att bli speciellt nervös.
– Möjligen om det hade varit Spanien, ha ha.
Hans nya klubb gick denna säsongen till kvartsfinal i den norska slutspelet.
– Det är ett väldigt ungt lag. Det finns både idrottsgymnasium och handbollsgymnasium kopplat till klubben. Jag kommer nu att vara lite mer tränare. I Esbjerg var det svårt med den skillnaden när man varit spelare först.
Han tror att nivån på herrhandbollen i Norges högsta liga motsvarare den svenska.
– Men de norska herrarnas landslagsframfångar har intresset ökat. Det är drag på matcherna.
Några planer på att sluta har 36-åringen (Lukas fyller 37 den 21 maj) inte.
– En sju åtta år till, svarar han med ett lite skratt på frågan hur länge till han kommer att hålla på.
Först och främst kommer han att fortsätta de två åren som det nya kontraktet gäller.
– Sedan får vi se. Jag spelar så länge jag tycker det är kul. Det finns en del som säger att man ska sluta på topp. Jag tycker man ska sluta när det inte är kul längre.
Lukas har tidigare antytt att familjen kommer att bosätta sig i Norge när karriären är över.
– Vi har sagt att vi ska ge det en ordentlig chans. Annars blir det nog Sverige, säger Lukas men konstaterar snabbt att både han och hustru Ida är tämligen övertygade om att de kommer att trivas.