IFK Nyköping har sedan knappt ett år tillbaka ett samarbete med den tyska klubben, men de startade i sin tur för 30 år sedan.
– Först åkte de till Borlänge, sedan Avesta. Nu har vi tagit över stafettpinnen, säger Björn Fredlund i IFK.
Vi träffas på Borgis. Under förmiddagen har eleverna vanliga lektioner, under eftermiddagen ska man åka till Eskilstuna för att se Guif spela.
– Det ska bli kul, säger Thorben Braune som tillsammans med Paulina Assmy har blivit utvalda att prata med pressen. Inget de riktigt ser fram emot med tanke på att de måste använda sig av engelska.
De skulle båda gärna vilja ha samma skolsystem som i Sverige. Att spela handboll under lektionstid är helt främmande för dem.
Emelie Malmqvist, som tillhör IFK:s F98–99-lag, tycker själv att hon får ett försprång jämfört med kompisar i laget som kanske inte går i handbollsklass.
– Vi har två extra träningstimmar i veckan, säger hon. På måndagarna tränar vi anfalls- och försvarsspel med killarna och på fredagarna är det mer teknik. Det är jättebra.
De tyska ungdomarna landade i Sverige under lördagen och man har redan hunnit med två matcher. Först med ett mixat lag som spelade minihandboll och så mötte man 98–99-lagen.
– Vi vann båda matcherna, säger Emelie. Killarna med några fler mål, tjejerna med lite mindre.
Hur svårt var det att möta dem?
– Lite motstånd var det, men inte så mycket.
På frågan hur de ska vinna nästa match svarar Thorben: – Vi måste bli snabbare, ni svenskar spelar så snabbt, och så måste vi ha bättre försvar.
I våras var som sagt IFK:s 97–98-lag nere i Tyskland, under våren blir det 00:ornas tur.
– Vi kommer att fortsätta åka ned med vårat äldsta ungdomslag. Det blir som en liten belöning, säger Björn Fredlund.
Vad ger det här?
– Ur föreningsperspektiv ger det massor. Ungdomarna får en rolig upplevelse. Vi var och tittade på Bundesligahandboll när vi var där nere och det är ju något helt annorlunda. Och man får komma ut och träffa nya människor och se hur handboll är i andra länder.
– Utbytet är framför kulturellt och socialt, säger Lotta Söderberg, som har hand om handbollsträningen för tjejerna både i skolan och i föreningen.
– Man kan få jämföra hur man ligger till handbollsmässigt, men så mycket mer blir det inte.
Hur välskolade är de?
– De spelar inte handboll som oss. De har andra rörelsemönster, säger Björn. Vi kör mycket på övergångar och rullningsspel. Det skiljer rätt markant i sättet att spela.
– I Sverige har vi en röd tråd genom hela vägen med vår distriktsverksamhet och utbildningen över lag .Danmark och Norge likaså som har bra ungdomsverksamhet. Jag tror att det är stor skillnad i Tyskland på olika ungdomslag, säger Lotta, men tillägger att de tyska ungdomarna kommer från ett väldigt litet samhälle.
– Det är ju väldigt dyrt att träna där, svindyrt, skjuter Björn in. Och de får inte kommunalt stöd som vi så det är ju helt andra förutsättningar.