När kvällens stora härförare framåt, Simon Skuthälla, som dessutom hade allt flera assists, inte punktmarkerades förrän i slutminuterna var det väl spår av den största handlingsförlamningen som man har sett på länge i IFK:s herrmatcher. Som tur var tillhörde den bortalaget Skogås.
– Det enda som vi visste om det här gänget var att de gjorde 63 mål (!) i sin sista match förra säsongen, så vi hade förväntat oss en massa fart och skytte. Men det såg man inte mycket av i dag. De orkade kanske sju minuter i första och fem i andra. Sedan var de ju tvärslut och då blev det enkelt för oss att spela handboll, säger Skuthälla.
Det fanns en spelare i bortalaget, Filip Kovacevic hade summerat tio ganska tidigt i andra halvlek och gjorde sedan ytterligare ett innan också han tröttnade. De andra hade Emil Persson övertaget på.
– Nja, de hade ändå ett par bra skyttar till när de väl kom fram. Men när vi väl satte försvarsspelet så var det ändå inga större problem för mig, analyserar Emil.
Stundtals radade Emil upp räddningar och då är det inget kul för de där bollbohemerna. Bredvid stod Skuthälla och ursäktade sig lite för att han drev upp chansbyten – som ju inte var några problem när Emil var så het men kan bli det mot annat typ av motstånd på bortaplan.
– Ja, det blir ju "Rimbo-handboll" där vi byter chanser men gör klart mera mål än de gjorde, ler Skuthälla, och aviserar på vilda västern-handbollen som hans förra lag sysslade med.
Kul att titta på när allt flera IFK-are släppte loss. IFK Nyköping slog till sist Skogås med 42–27 efter 20–13 i pausvilan men det tog 12 minuter innan IFK tog hand om kommandot efter Dexter Larssons 8–7-mål. En förklaring till det var att det rann igenom mål där bläckfisken Kassem Awad och starke mittförsvararen Christopher Wålinder fanns förra säsongen.
– I början kändes det som att det var för många som var tagna av stundens allvar. Vi visste inte riktigt vad vi hade och vänta. Men det löste sig bra vartefter och då gick det hyfsat även för mig.
Du måste väl ändå vara nöjd med din match?
– Det är helt okej, men ändå några som jag tycker att jag skulle ha tagit, säger Emil självkritiskt.
Då ska det sägas att nästan alla de var innan det där 8–7-målet.
Simon Skuthälla är som bäst på mittnio när han både kan styra med fart och gå på egna avslut där räknesnurran inte slutade förrän efter tretton mål. Bra spelfördelning av och kluriga avslut även av Lucas Carman som emellertid fick linka till efter en muskelskada av något lättare slag. Men det såg bra ut på den positionen och Skuthälla kan ju vara härförare även som vänsternia.
Viktigt att kantskyttet med David Trosell kom i gång direkt för enkla mål – snyggt när han smög in på linjen någon gång också. När Marcus Pettersson kom in tillverkades det ännu flera säkra avslut från den vänsterkanten. Lite i skymundan kom skadedrabbade Melcher Melchersson i gång i rollen som högersexa efter att ha varit mera mänsklig ett steg in i banan. Dubbel-Melchers tuffhet var inte fel att få in heller.
Det var ungefär som Skuthälla och Persson sa i mun på varandra innan vi skildes åt.
– Det här var en bra premiär för oss.