Men så var det också en tillställning av det märkligare slaget.
Bakom 35–35 – där IFK var i ledning med 19–18 halvvägs – dolde sig bland mycket annat en standard som IFK inte nått tidigare den här säsongen prestationsmässigt sett.
– Vi spelade bra hela matchen, både snabbt och smart. Vår bästa hittills utan tvekan, konstaterade IFK-tränaren Stefan Germerud efteråt.
Under lördagskvällen, då matchen spelades, var Germerud av uppfattningen att hans IFK var värda mer – mot ett Tyrold som inlett säsongen respektingivande med fyra segrar av fyra möjliga.
– Men efter allt det här är det så svårt att sortera in, inflikade han.
Fullt förståeligt med tanke på hur den andra halvleken utvecklade sig. IFK:s snabba och samtidigt kloka spel betalade av sig och ledningen hölls länge och väl – men vägbulor uppenbarade sig på vägen. IFK åkte på tre (!) röda kort under en sexminutersperiod i andra halvlek. I tur och ordning Dexter Larsson, David Trosell och Melcher Melchersson.
– Så vi spelade ju med en man kort sista kvarten i stort sett.
IFK-laget – med blott en avbytare plus reservmålvakt efter Melchers röda – stretade emot beundransvärt och lade förstås om taktiken efter omständigheterna. Utmärkte målvakten Emil Persson plockades ut i anfall för att jämna ut manskapet mot ett hemmalag som chansade alltmer. Och med två och en halv minut kvar ledde IFK med 35–32.
– Men de tog chansen, gick upp och tog bort två–tre spelare till utöver Simon (Skuthälla) som de punktat tidigare, sa Germerud.
Och i en helrörig historia gav den där tokoffensiven utdelning för topplaget Tyrold. Tre hemmamål på mindre än två minuter i slutskedet spikade slutresultatet, som alltså innebar delad poäng.
– Jag är stolt över prestationen, mer bitter över resultatet. Nu gäller det att vi hittar den här känslan och energin framöver också, avslutade en av förståeliga skäl omtumlad IFK-tränare.