Matchklockan hann inte ticka fram över 3 minuter ens förrän IFK-tränaren Michael Lundgren tog lagets första time out. Då stod det 0–4.
Vid 10.42 på matchklockan tvingades han ta lagets andra. Då hade ställningen rusat iväg ytterligare, det stod 3–12.
Men ingenting hjälpte denna kväll. Ett blekt IFK tycktes slaget på förhand.
– Oj, oj, oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Det här var parodi, säger en uppgiven Michael Lundgren.
Matchen var i princip avgjord redan efter andra time outen. IFK visade upp en provkarta på sådant som man inte ska göra på en handbollsplan. Det håller naturligtvis inte. Och blir än värre fatalt och ödesdigert när det dessutom är serieledarna som står på motsatt sida av planen.
– Visst var Örebro bra. Men vi måste kunna stå upp bättre i alla fall, konstaterar Lundgren.
Till andra halvlek försökte Lundgren med ett offensivare försvar i ett försök att få stopp på attackerande Örebroare högre upp i plan. Det höll ett tag. Under de tio första minuterna av andra halvlek ökade inte gästernas ledning. Då var ställningen 17–27.
Men sedan kom ett nytt ras. På de följande 15 minuterna gjorde IFK fem mål. Örebro 14.
– Det här var så dåligt så det är inte sant. Just nu är jag helt tom, säger Lundgren.
IFK lurades gång efter annan av Örebros stötande försvar. Gästerna kom ofta ut långt på både IFK:s vänster- och högernior. Otalet gånger kunde man helt enkelt sno bollen. Annars så fick man i alla fall IFK:s anfall att helt stanna upp och bli panikslaget eftersom man inte hittade någon att spela.
Ändå kom IFK från en seger på bortaplan som måste sägas vara heroiskt genomförd. Dessutom var fler spelare tillbaka i laget.
Var killarna inte tända innan?
– Jooo..., säger Lundgren och försöker hitta något mer att säga men förblir till slut tyst.
IFK-målvakterna Emil Persson och unge Rickard Bengtsson hade kvällens otacksammaste uppgift. Det var fasligt många rena kontringslägen med fria örebroare som de fick emot sig. De kämpade tappert.