Systrarna Ohlinger, Willia och Melody. Willia fick sin första egna shettis när hon var fyra år gammal, Melody var sex-sju.
Systrarna Ohlinger har levt med hästar sedan de var små. Att ridning skulle bli deras sport var dock inte lika självklart. Willia berättar att hon testade friidrott, tennis och dans innan och Melody bowling.
– Men när de ville att jag skulle börja träna tennis mer och jag skulle få min första ponny, ja då valde jag hästarna. Det var nog 2016, säger Willia.
Vi sitter i sadelkammaren som är aningen varmare än utepaddocken där kalla vårvindar blåst in. Eftersom tjejerna ska tävla utomhus i helgen i Belgien så var det ändå uteträning som gällde den här veckan. Båda Nyköpingstjejernas fyrbenta partner, Melodys ponny Quintaira DZ – Shots kallad i vardagslag – och Willias Boston F, visade prov på busighet.
Willia Ohlinger Axelsson skaffade sin Boston F ett par månader efter lillasyster Melody.
Systrarna Ohlinger, Melody och Willia, har alltid hängt i stallet. Willia fick sin första ponny när hon var fyra, Melodys kom i sex-sjuårsåldern.
Att vara systrar och tävla i samma sport är bra tycker båda.
– Det är kul att dela den med varandra och man umgås mycket. Det går åt mycket tid. Vi är här i stallet varje dag i fler timmar. Och när vi är iväg och tävlar kan vi vara borta i uppemot två veckor i sträck så det är mycket tid vi lägger ned på hästarna, säger Willia.
– Och man kan hjälpa varandra. Det är kul att åka på samma tävlingar också och stötta varandra, flikar Melody in.
På frågan om det inte blir mycket tjafs systrar emellan ger de varandra först varsin blick, sedan kommer svaret snabbt: "Nej".
– Inte så mycket i varje fall. Det var nog mer när vi var mindre, förtydligar Willia.
Systrarna Ohlinger, Melody och Willia, byter hästar med varandra ibland bara för att samla på sig erfarenhet av att rida många olika typer av hästar.
Melody Ohlinger tar sig upp i sadeln på Shots rygg.
Familjen Ohlinger åkte till Irland för två år sedan för att leta ponny. Den första Melody satte upp på var just Shots som hon älskade från start, även om stoet är svårridet.
Vad är Willia bra på?
– Hon är noggrann och hon ger aldrig upp. Om hon vill att något ska lösa sig så ser hon till att det gör det också, säger Melody.
Och Melody, hur är hon?
– Hon är väldigt bra att testa nya koncept. Hon har mycket idéer, testar nya bett, testar att rida hästen på ett annat sätt, allt för att utvecklas. Men jag är kanske den som mest sköter planeringen och har koll på packningen.
Men det måste vara bra att ha någon att stötta sig emot om det går dåligt?
– Ja, och vi lär av varandras misstag, säger Willia.
Än så länge tävlar de inte i samma klasser eftersom Melody fortfarande är ponnyryttare i grunden med siktet på landslaget, medan Willia är förstaårs youngrider. Men de kan numera för det mesta åka till samma tävling.
Senast var de i danska Herning där VM avgjordes förra året. Willia och Boston F samlade på sig enbart felfria ritter på youngrider touren där hindren ligger på 1.30-1.35. Ekipaget var sexa i grand prixen. Melody och hennes häst Karitzi hoppade trestjärnigt, vilket var svårare än vad de brukar ställa upp i, och fick bara något nedslag.
Willia Ohlinger Axelsson säger att Boston F är hennes framtidshäst, men att hon behåller Massimo Duto ett tag till.
Systrarna Ohlinger spenderar mycket tid tillsammans på tävlingar, på ridbanan och i stallet.
Willia Ohlingers Axelssons häst Boston hittar på hyss. "Det har hänt att han hoppat över staketet och själv gått in i sin box" säger Willia.
Nu väntar tävling i Belgien med bland annat nationshoppningar för Melody.
Ju mer de satsar på sin sport, desto mer tid befinner de sig antingen på tävlingsbanan, ridhuset eller stallet. Men de är noga att göra skolarbetet. Willia, som går sista året på ekonomilinjen på Enskilda gymnasiet, säger att det alltid finns tid att plocka fram skolböckerna.
– Det gäller att vara disciplinerad och kolla upp själv vad man ska göra. Nu när vi är i väg två veckor så har vi till exempel tre dagar när vi inte ska göra något och då kan vi göra skolarbete. Och likaså de två dagar det tar för oss åka ned.
Efter studenten hoppas hon kunna jobba på en hästgård i Europa, i Belgien eller Nederländerna.
Men varför pressar man sig så mycket nu?
– Man brinner för att utvecklas och ta sig vidare. Och så utvecklas man med hästen. Det är hela resa som är så roligt att vara med på. Just under ungdomsåren är det lite lättare också, sedan är det är ett stort steg upp till seniorklassen, säger Willia.