Med offensiva centerspetsar som Kim Ericson och Albin Ivarsson Hamberg borta blev Markus Anderssons intåg i Gripenlaget extra välkommet mot rutinerade Stortorparna.
– Jag har haft ont i ryggen och varit borta i två veckor. Och nu har jag också ont där, konstaterade Markus, som klev av efter två perioder.
Den spelskicklige forwarden – likt flera andra Gripenlirare klart överkvalificerad för division 3-nivå – hann hur som helst glimta till vid framför allt två tillfällen. Vid "Mozarts" 2–0-mål var det dock kedjekamraten Tobias Johansson som förtjänade det största pluset i kanten.
– En superpass från honom som gick mellan ben och klubba på deras back. Inte mycket mer att göra, sa Markus som från nära håll satte klubban till.
Vid Anderssons andra mål – Gripens viktiga 4–2-mål när andra perioden närmade sig till slut – handlade det uteslutande om individuell spetskompetens och en ren soloräd. Trots en hemmaspelare i utvisningsbåset. Markus är ingen direkt speedkula på skridskorna, men...
– Jag såg att deras back blev lite stillastående.
Då kunde Andersson tämligen enkelt ta sig förbi sista motståndaren i en spelvändning, och hitta en lucka mellan benskydden på målvakten. Ett för att vara division 3 elegant box play-mål betydde 4–2 inför tredje.
– De hade ju en del rutinerade pjäser som kan straffa oss genom att vänta ut oss och vara smarta. Men nu tröttnade dem väl något i sista perioden, sa Markus.
Väl där punkterades matchen mot ett bortalag som mönstrade ett tunt manskap med blott fem backar.
– Men vi har flera växlar att lägga i. Vi måste nog spela mer med huvudet och inte vara för glada i hågen framåt, funderade tvåmålsskytten.
Positivt i övrigt var att den tidigare korsbandsskadade Tobias Snäll gjorde sitt första byte på över ett års tid.