Vinden yl utanför ridhusets väggar. Det är högt till tak och det känns nästan som att vara i en kyrka när man kommer till Ålberga gård. Och som den ensamma marsipanrosen på tårtan syns en kristallkrona.
Elitlaget har bara haft en träff tidigare, då en avsutten variant där planen inför våren lades upp. Nu är det riktig träning som står på programmet. Sofia Bengtsberg från Linköping har hyrts in som tränare och ger tjejerna individuella tips och peppning.
Lagledaren Linda, som i år bytt från Åby RK till just ÖSLR, känner de flesta av ryttarna och vet vad hon kan förvänta sig.
– Det är bara Zamantha som jag inte träffat så mycket, säger hon och pekar mot en ung tjej med långt hår på en ganska het ponny (Sputnik).
Zamantha bytte även hon klubb i år.
– Min klubb (TRK) lade ju ned sin verksamhet så då gick jag tillbaka till ÖSLR, säger hon.
En av de "gamla" i gänget är Fredrika Sederholm på Flipp (Belfields Clycle).
– Han börjar bli lite mer positiv till allting, säger Fredrika. Tidigare tyckte han bara det var kul att hoppa, men nu blir han glad så fort man kommer till stallet. Men det kan ha att göra med att han inte haft så mycket muskler.
Hon rider D-ponnyn på ett hackamore träns, det vill säga det finns ingen metalldel i munnen på hästen.
Är inte det svårt?
– Man får ändra en del hur man rider, men det tar inte så lång tid att lära sig. Och jag rider inte dressyr med det, utan det är bara när jag hoppar. Han brukar bli lite för tung framåt när man rider på bett.
Kul i sammanhanget är att Saga Sjöman, som även hon är ny i laget, rider på Fredrikas gamla C-ponny Flessenbos Johny, som var nära att få hoppa i en SM-final förra året. ÖSLR låg då på andra plats efter två omgångar men sjönk till en sjätte efter den sista omgången.
Johanna Berglund och Louise Karlsson är de andra två ryttarna, som var med i elitlaget ifjol. Johanna var inte med på måndagens träning eftersom hennes ponny Munsboro Destinys Child har en sträckning och därför inte är aktuell till den första omgången. Louises ponny Nikiel hade lite problem med kurvtagningen under banhoppningen. Hon fick lägga volt på volt för att få den att galoppera ut i hörnet.
– Det är alltid samma hörn, det spelar ingen roll vad som finns där, säger hon och skrattar. Men det är annorlunda på tävling, då kan man gena.
ÖSLR är det enda sörmländska laget i årets elitserie och vill de nå en SM-final på Strömholm så gäller det att knipa en första eller andraplats i sin zon. Motståndet är tufft eftersom de flesta lagen kommer från Stockholm.
Att rida i lag är speciellt. Att hoppa, att tävla i dressyr eller rida fälttävlan är ju annars en väldigt individuell kamp, men helt plötsligt har man lagmedlemmar att ta hänsyn till.
– Man ska tycka att det är kul att rida i laget och inte känna så mycket press. Man måste vara ett lag och kunna prata med varandra om det går dåligt. Det ska inte vara någon stor grej. Annars kan det bli att man bara sitter och grubblar och kanske inte vågar prata med någon för att man skäms, säger Fredrika och erkänner att hon är ganska cool i sådana här sammanhang.
Hon brukar därför få starta sist.
– Visst jag kan bli lite nervös om man vet att man måste hoppa felfritt, men det gäller att gå in i sin bubbla.